Aftonbladet – 27 oktober 1849, sida 3

strumemter, och fann stort nöje i att anställa rör och jaRttaga naturens företeelser. De som efterforska sanningen anse vitterhetens od ing för en angenäm vederqvickelse; Laura å sir sida betraktade dylika studier. icke allenast såson nyttiga, utan nödvändiga; ty fåfängt må vi vara be gåfvade med ett djupt och fruktsämt förstånd, om v iro okunnige i den konst, som lärer att uttryck det tänkta: med värdighet och behag samt berede oss tillfälle att göra vägen till kunskap för andr både lätt och angenäm. Denna konst kan aldrig förvärfvas, om skaldernas och talarnes utmärktar alster förbises. I de bref Eaura skref till sina vänner, eller til tidens ryktbaraste personer, skönjes tydligt henne: omsorg att ernå renhet i stilen, och den stora skick ighet hvarmed hon uttryckte sina ädla tankar. Hor gjorde några försök i skaldekonsten, och inhemtade nog af det grekiska språket, för att skörda de lär las beröm. Två afhandlingar, dem hon skref öfvei rydraulikens och de mekaniska krafternas lagar, ock öm finnas i Bolognerakademiens handlingar, vittne illräckligt om hennes vetenskapliga insigter; och mar nåste beklaga, att hon ej utgaf mer af sina långva iga studiers resultater. Härifrån afskräcktes hor lels af den blygsamhet, som hos henne fortfor at vara så märklig, och dels af familjomsorger. Gif ned dr Veratti, uppfyllde hon beundransvärdt all: n makas och husmoders pligter. Sina tolf söne! ippfostrade hon sjelf; och det var lika hedrande fö! ienne som det utmärkta rykte hon vunnit, att hor Idrig glömde sina pligter som qvinna eller sitt kön: irbeten, och att bon aldrig förtrodde sina barn å egda händer. Framför allt tog hon sig till vare not lättja och maklighet — denna dödsfiende til varje god vana och värdig sysselsättning: hon tillä ig blott nödig sömn för att stärka sina krafter, och fhöll sig från alla lättsinniga förströelser. Henne: nakes och barns ständiga och vördnadsfulla tillgif;enhet vedergällde henne rikligt. Till och med i er ramskriden ålder, fastän vid svag helsa, öfverga! on aldrig sina vanliga arbeten — betraktande kropjens och själens overksamhet såsom en otidig ock ängsam död; och blott några få timmar innan Bo: ogna hade att klaga öfver förlusten af en bland sina nest lysande prydnader, deltog hon i en lång och ärd diskussion vid Benediktinska akademien. Hor log den 20 Februari 1778; och eburu temligt ål lerstigen, kände en hvar att hennes bana varit föl kort. Stadens fruntimmer reste åt henne en minresvård. (ÅA. P.)