Aftonbladet – 27 oktober 1849, sida 3

doda Kropp Nablnt laRaTCDCESIgLIIUB Utga pa Salt Hen radsrätten stadgat. TBLANDADE ÄMNEN EN QVINNA FILOSOFIE-PROFESSOR. (Från Italienskan.) Laura Maria Catharina Bassi föddes den 29 Okt. 4741. Hennes föräldrar och vänner, soi: märkte bos henne från de tidigaste åren en brinnande vettgirighet, och ett allvar långt öfver hennes ålder, trodde sig kunna utveckla några märkvärdiga anlag genom utveckling af hennes förstånd medeist studier. Hennes snabba framsteg rättfärdigade i ymnigt mått deras väckta förhoppningar. Annu helt ung, förvärfvade hon sig med lätthet sådan. kännedom af de latinska författarre, att hon kunde värdera deras skönheter. Detta lände henne till stort gagn; ty för att skrifva italienska prydligt och rent, är ett sorgfälligt studium af latinska språket oundgängligt. På detta sätt uppskattas värdet af de ord, som i så betydlig mängd blifvit öfverflyttade derifrån, och berörda språks majestät efterbildas inom de af ett sundt omdöme föreskrifna gränsor. Men då ett upphöjdt snille, i följd af sjelfva sin natur, eftersträfvar sanningen, som ensam ger lugn åt själen, hängaf sig Laura åt filosofiens studium, och fann deri ett sådant behag, att den till slutet af hennes dagar blef hennes älsklingssyfte. Iakttagelsen af universi lagar och betraktandet af naturens företeelser, allting hörande till allmänna och experimental-fysiken, utgjorde ämnen för hennes outrötviga flit. Det blefve svårt att måla den fägnad hvarmed hennes vänner och lärare varseblefvo så mycken vishet hos en i våren af sin ungdom ännu stående varelse, och buru ifrigt de önskade att hennes förtjenster måtte krönas med allmänt bifall. De besvuro henne att öfvervinna sitt köns blygsamhet, åberopande att, då hon var begåfvad med ett öfverlägset förstånd, och odlingen af hennes själskrafter tillvunnit henne en så utmärkt ställning, anstod det henne att visa, i en offentlig disputation rörande filosofien, att qvinnor ega rättighet så väl som män att intränga i kunskapens hemligheter. Men Laura, hvars naturliga fallenhet ledde henne framför allt att finna nöje i en stilla och tillbakadragen lefnad, och som jemväl fruktade att beskyllas för stolthet genom att handla på ett mot hennes köns vanor så stridande sätt, invände: Jag har egnat mig åt studierna för att finna en uppmaning till goda handlingar och mönster att efterfölja. Jag känner att äran är fåfäng och flyktig, samt ofta förnekar den, hvilken ifrigast eftersträfvar henne. Jeg har aldrig känt någon lystnad att vinna beröm i verldens ögon, och är icke angelägen att lemna vapen åt afunden, som alltid är färdig att slita istycken äfven den värdigaste. Hennes slägtingars vilja och böner segrade ändtligen öfver hennes blygsamhet. Den 47 April 1732 afgaf hon ett lysande prof på sina insigter, genom de svar hon gaf åt fem af de berömdaste professorerna vid Bolognas universitet, hvilka examinerade henne i de vigtigaste filosofiska ämnen inför en talrik församling af stadens förnämsta personer. Åhörarne tvekade, hvilket de skul!e mest beundra, hennes klara utveckling af de djupaste läror, eller den stora anspråkslösheten i hennes skick och uppförande; och såsom ett vedermäle af den aktning och beundran hon ingaf, beslöts med alla de närvarandes samtycke att högtidligt bekläda henne med filosofiedoktorsgraden. Den 42 Maj, när detta lärdomspris blef Laura tilldeladt, var i sanning en dag af segerrik fröjd för hennes vänner. Åtföljd af damer bland den högsta adeln, framträdde Laura för det till hennes mottagning. samlade universitetets medlemmar, och sedan hon mottagit doktorsrocken och en silfverkrona, tackade hon med tårar i ögonen dem, i hvilkas goda mening hon ansåg sig skuldsatt för en så utmärkt heder. Flera dagar å rad firade hela befolkningen med festiviteter en händelse, den de betraktade såsom en ytterligare tillökning i deras stads ära. Den gunst Laura så rättvist erhållit af allmänhetens händer, blef oförminskad så länge hon lefde. Ansedda personer, som från utrikes länder kommo till Bologna, fördes till henne såsom den, hvilken fördelaktigast kunde representera Italiens anda; män, som vunnit rykte genom sina talanger eller värdigheter, kände sig hedrade af hennes vänskap; och utländningar, som voro så sparsamme i sitt beröm mo hennes samtida, upphöjde henne till skyarne All detta kunde icke minska flärdfriheten i hennes uppförande; hennes handlingar och språk förblefvo lika blygsamma och okonstlade som tillförene, och hon syntes ständigt angelägen att snarare dölja än visa sina sällsynta gåfvor. Knappt hade hon uppnätt.sitt 94:sta år, då senaten anförtrodde henne en professorsstol vid universitetet; och hennes verksamhet, hennes skarpsinne, den ljusa ordning, hvari hon utredde de svåraste theorier, i förening med hennes behagliga väsende, ställde henne i jemnbredd med de mest utmärkta män i konsten att undervisa. Studenter strömmade från aflägsna länder att höra henne; samt prisade vid sin återkomst hennes vishet och förträfflighet. Romerska kyrkan styrdes dåför tiden af Benedikt XIV, en påfve som visade Vverlden att I religionens helgd kan älskas och vördas i det högsta samhbällsstånd af en person, den der lifvas af kärlek till visheten. I en af honom i Bologna grundad vetenskaplig förening, erhöll Laura en plats och ådrog sig åhörarnes beundran, så ofta hon talade till dem. Hon bildade en värdefull sarelingof fysikaliska in