Aftonbladet – 27 oktober 1849, sida 2

rt ————— let framför henne en packa med böcker, tidningar och bref. Med glad ifver letade hon rastigt igenom alltsammans för att finna nåsot budskap från Walfrid, men der fanns endast tvenne bref — det ena till henne, det andra till Eugenie och intetdera var ifrån honom. Helt nedslagen räckte hon detta sednare åt sin ägarinna och lät det förra hvila ouppbrutet på bordet. Den unga fruns ansigte förmörkades betydligt under läsningen deraf; Hon vek det tillsammans och sade i en ton som hon fåfängt försökte göra glad och belåten. Jag har här anderrätlelser som mera röra dig, min lilla Cevilia, än mig. Det är från min sysster Amanda. Hon kommer hit endera dagen; som hennes man ej kan åtfölja henne, ställer hon sig unler beskydd af sin unga svåger, en Adonis i verken, en förtjusande konglig sekter, som ofvar att för den gästfrihet, han således utan någon rättighet åberopar, roa oss allesammans med sitt glada Iynne., Ett förtvifladt utrop höll på att undfalla Cecilia då hon oupphörligen såg de aftågande gästerna ersatta af nya — men hon ändrade det till ett intetsägande: ja såx. Som :hon redan beredt sig på att finna det andra brefvet af samma innehåll som det hon nu inhemtat, tog hon det med en motvillig rörelse, och nu först såg hon att det hade svart lack. Gud låte det ej vara ännu ett arf som Irabbar mig här! tänkte hon hastigt i det hon med darrande hand bröt det. Cecilia läste längts på detta bref, tyckte de församlade, än som behöfte för att studera igenom ett helt dussin sådana, ty det såg ut att vara ganska kort. Hon blef allt blekare och blekare. Hennes ögon stirrade med ett dunkelt uttryck ö ver raderna, hennes bröst häfde sig våldsamt och tungt. Slutligen, liksom hade ned ens ett smärtsamt slag slitit den slöja som ymtöcknade hennes förstånd, och de band som ängslat hennes själ i en onaturlig domning, släppe hon brefvet på mattan. Walfrid ! utropade hon med förtviflad och