Aftonbladet – 25 oktober 1849, sida 2

anyi är en af Ungerns anseddaste slägter, och Ungerns palatins-värdighet bekläddes ofta af I medlemmar deraf intilldess bruket infördes att dertill utse en österrikisk prins. Den sista palatinen af ungersk härkomst var en Batthylanyi. Den 11 dennes blef förre ministerpresidenIten baron Pillersdorff häktad i Roslau, och afförd till kriminaldomstolendfifängelse. Denna Jåtgärd skall blifvit utförd i anledning af di Fischhoffs uppgifter. Ett rykte gick i Wien att påfven skulle anI komma till staden i December, för att kröna kejsaren. Kejsaren skall hafva utfärdat befallning att någon dödsdom ej vidare kommer att verkställas å ungerska officerare som af krigsrätten blifvit fällde. Constitutionelles Blatt berättar följande: Baron Haynau har den 14 Oktober afrest till Grätz efter att bafva ingifvit sin afskedsansökan. H. M. Kejsaren skall allsicke velat bevilja densamma. Man hviskar att baron Haynau, mannen med jernviljan, orubblig i sina en gång fattade föresatser, har svarat ministeren, då den velat göra invändningar mot verkställandet af krigsrättens domar d. 6 Oktober; att han af kejsaren erhållit oiasktränkt fullmakt; ej ett jota finge ändras i hans beslut, i vidrigt fall skulle han ögonblickligen nedlägga sin kommendantsbefattning, och till och med lemna Österrike,. Isynnerhet skall Haynau blifvit uppbragt deröfver att Batthyanyis dom blifvit utan hans vett och vilja mildrad till arkebusering. Detta såväl som det bittra tadel de många afrättningarna framkallat i tid ningarna hade föranltedt Haynau att begära sitt entledigande. Furst Lichtenstein skall tillsvidare blifva hans efterträdarey. En mängd österrikiska dekorationer hafva blifvit utdelade åt ryska generaler, som deltagit i ungerska kriget. Afven konungen af Danmark har erhållit storkorset af den ungerska S:t Stefansorden. SCHWEIZ. Vid Rhöne-flodens källa i Wallis har man funnit liket af en fremling, som, af medhafda papper, befanns vara teologie studenten Meyer från Läbeck. Han hade troligen nedfallit ifrån någon bergshöjd och slagit ihjäl sig. ITALIEN. Underrättelserna från Rom gå till den 7 d:s. En kurir var ditkommen från Portici, som man tror i egenskap af påfvens förbud. En kommitte skall tillsättas för att ordna det romerska finansväsendet. Bland de blifvande ledamöterna nämnas Galli och Torlonia. Garibaldi har nu afrest till Gibraltar, ämnande derifrån begifva sig till London och vidare till NewYork. En advokat Boffi har blifvit öfverfallen af röfvare nära Rom, förd till en skog och tvingad att skrifva till sin familj om en lösepenning af 153,000 scudi, som skulle betalas följande dag. När summan icke kom röfrarne tillhanda, emedan familjen icke kunnat hopskrapa den, blef Boffi mördad med 11 dolkstyng. Spanska expeditionskårens befälhafvare generallöjtnanten Cordova har ankommit till Rom och haft företräde hos kardinalkommissionen samt general Rostolan. Utom i Rom och Civita Vecchia, hvilka städers befästningar repareras, hålla fransmännen garnison i städerna Viterbo, Orvieto, CivitaCastellana, Montefiascone, Narni, Perugia, Tivoli, Albano, Genzano och Frascati samt i de små platserna San Severo, Palo och CastelGuido. Elden har ånyo varit lös i jesuiterkollegiets hus i Rom, men man lyckades släcka den efter fyra timmar. Man antager att det var mordbrand. Koleran har utbrutit i Bolegna, dagen efter 800 kroaters ditkomst. Jernbanan från Milano öfver Nonza till Cammago, halfvägs till Como, invigdes den 7 dennes och skulle den 9 öppnas för allmänheten. På Milanos befästande arbetas flitigt. Vid Porto Tosa anlägges en skans, som blir färdig mot årets slut och kommer att kosta 200,000 rdr bko. På citadellets förstärkande äro 50,000 rdr bko använda, och det är försedt med 30 kanoner, de flesta tagna från piemontesarne. Konung Carl Albert skall hafva testamenterat 17, million francs till utdelning bland behöfvande lombarder och sina dyrbara tafveloch vapensamlingar till staten. I Toscana väntas snart en amnesti, hvari äfven Guerazzi skulle blifva inbegripen, men hvarifrån Montanelli, Mazzini och Marmocchi deremot skulle blifva uteslutna. I Neapel har missnöjet beständigt varit i tilltagande, ej blott mot konungen och ministeren, utan äfven mot påfven, som gjort sig misstänkt hos folket derigenom att han låtit konung Ferdinand få så stort inflytande öfver honom. Kungen skall så mycket som möjligt afhålla från påfven alla, som icke tjena hans politik, och utöfva ett slags inqvisition öfver hans handlingar. Konungen af Neapel har skickat sin förste adjutant Pegina till Petersburg, för att konferera med kejsaren. En konservatift sinnad, furst St. Giacomo i Neapel, som förut alltid varit anhängare af Bozelliska ministeren, var nära att blifva häktad, för yttrandet att denna minister kränkt konstitutionen, men undkom detta öde genom att fly. .