Aftonbladet – 25 oktober 1849, sida 1

—---——— LL , ae ——— — NN — den österrikiska reaktionspolitikens samvetslöshet , som förtjenar att serskildt studeras af de politiska skriftställare, hvilka endast under hennes vingars skugga trott sig finna ordningens, säkerhetens och laglydnadens tillstånd uppblomstra inom den förvirrade kejsarstaten. Alltsedan första Wienerrevolutionen bar reaktionsligan flitigt -utsått och med all omtanka kultive-at inbördes krigets frön inom de mot hvarandra mest fiendtligt sinnade stammarne: allt för ordningens och säkerhetens iheliga sak!! Bland kroaterna och de sydslaviska stammarna öfver hufvud, har man låtit tändaupprorets brandfackla mot det magyariska folket, under förrädiska förespeglingar, att de genom dessa ohyggliga bragder af mord, brand och förhärjelse kunde: vinna sitt efterlängtade mål: ett sydslaviskt kejsardöme — allt för ordningens och säkerhetens heliga sak!! I Böhmen har man sökt hetsa detta lands slaviska befolkning till inbördes hat och öppen brytning med den tyska befolkningen, samt sedan belönat de arma vilseförde slaverna med Prags bombardering och den Windisch-Grätzska skräckregeringen: allt för ordningens och säkerhetens heliga sak!! I Siebenbäörgen hetsades Sachsarnep till ursinnigt hat och blodiga illbragder mot de magyariskt sinnade Szeklerna, hvaraf följden: blef ett länge och med. raseri fortfarande inbördes krig mellan dessa stammar — allt för befrämjande af ordningens, säkerhetens och laglydnadens heliga sak!! I Servien uppvigglades den råa fanatiska befolkningen, genom reaktionsligans agenter, till de mest ursinniga och ohyggliga ströftåg .mot Ungrarna, och Raizerna, en gren af den. serviska folkstammen, hafva, hetsade af kamarillans verktyg, underhållt ett utrotelsekrig mot magyarerna, hvars like i kannibalism svårligen skall kunna uppsökas i den nyare tidens historia — allt för ordningens och säkerhetens heliga sak!! Liksom 1846, då man, för att qväsa Galliziska adeln, uppviglade bönderna i detta land till ett formligt krig mot den godsägande adeln, så har man genom agenter sökt hetsa Ruthenerna, en af de råaste folkstammar i. Europa, till en partihätskhet, som vid minsta d2mokratiska rörelse skulle gifva sig luft genom ett förnyande af 1846 års blodsbragder: allt för ordningens och säkerhetens heliga sak!! Med få ord: öfverallt der nationalhatet, och de vilda passionernas tändande och underblåsande kunnat. befordra, reaktionsligans planer, har man, utan alla tecken till samvetsskrupler, tillämpat den jesuitiska regeln: ändamålet helgar medlen, och om dessa medel varit de ruskigaste, de mest förrädiska . och skändliga som kunnat uttänkas, hvad bekymrar detta ett parti som låtit till skylt på sin fana måla den vackra satsen: allt för ordningens, säkerhetens och laglydnadens heliga sak?! : Det gifs en omständighet som mer än mycket annat bevisar huru långt reaktionspartiet vågade. gå i sina stämplingar mot Ungern. Man vet att kejsar Ferdinahd ej var mera vän af demokratiska ideer, och deraf frammanade revolutioner, än någon annan regerande furste, och att han andades i en hofkrets, som kultiverade absolutismens ide:r med all flit; samt att den svage, kejsarens lynne och karaktär helt och hållet blifvit utpräglade under den ständiga inflytelsen af de Metternichska statsåsigterna. Men kejsar Ferdinand, ehuru svag och eftergifvande för sin omgifning, ägde dock något, som saknades hos hans rådgifvare: hans samvete, ehuru länge nedtystadt af sofismer, protesterade dock slutligen emot det uppenbara brytandet af: högtidligt gifna löften, hvartill reaktionsligans polit.k uppfordrade honom, uti den ungerska frågan, och han vägrade bestämdt att längre låna sitt kejserliga namn till de skändligheter och den trolöshet, hvilka ytterligare .borde ställas i verket, mot ett lydland, som sjelf kallat hans dynasti att bekläda sin thron. Men reaktionsligan var mäktigare än majestätets vilja och kijsar Ferdinand nödgades nedlägga sin spira för att såmedelst döda de löften han gifvit såväl Ungern som Österrikes öfriga folk! Men denna kejsar Ferdinands protest inför Europa, mot det afskyvärda och samvetslösa, system som ört det mäktiga Österrike till förderfvets afgrund, och slutligen nödgade honom sjelf att nedstiga från den thron, som han icke längre ansåg sig kunna bekläda, utan att behöfva rodna af blygd öfver uppenbara kränkningar af hans egna, inför ett helt folk högtidligt gifna, löften, är ett hedrande drag, som i någon mån. försonar historien och mildrar dess dom om den svaghet, hvarmed en måhända i. botten välmenande och god furste gilvit vika för de politiska anslag, som bragt ett så gränslöst elände öfver hela kejsarstaten, och slutligen kastat den i Rysslands, den gamle erkefiendens armar. Nea SSE PrtvemNesN