Aftonbladet – 25 oktober 1849, sida 1

tro-och hoppas att-han-skalluppskatta denna lycka. Du får lefva ett familjelif, väl fullt af oro, besvär och omtanka, under tvånget af tusende små men oslitliga band, men likväl utan all motsägelse fullt af ljufva och heliga vjutningar och fröjder. I detta fall har jag ej mer än ett uppriktigt råd att gifva dig. Och detta är? Ått du låter mig i alla händelser sätta din förmögenhet i säkerhet. Den man du väljer anser naturligtvis din person för det egentliga af sin lycka, och dina pengår för en sådan bisak att han gerna öfvergifver alla anspråk. Det kan komma förhållanden då är det godt att ha något i förvar. Du äger i alla fall att efter behol använda deraf till en viss grad, så snart du vänder dig till mig. Jag kan ej vara nog tacksam emot min hederliga onkel, svarade Cecilia, för allt hvad jag hört på denna korta stund. Så många bevis på ett oegennyttigt deltagande för en stackars flicka, som onkel så litet känner, väcka hos mig verklig förvåning. J:g behöfver ej säga hur glad jag under andra förhållanden skulle vara att finna ett sådant stöd. Nu, då jag redan bar en förmyndare, ett stöd, en far, som i sig förenar allt hvad mitt hjerta och min ställning i verlden kan fordra, skall min goda onkel ej derför tro att jag misskänner eller förbiser allt hvad jag härmed afsäger mig: Jag uppskattar onkels förtjenster, vänliga afsigter och goda hjerta vertygad om, och skall alltid i mitt minne förvara denna dag, som en erfarenhet, värd att gömma., 7 a Jag vet ej om-jag förstår din mening rätt, svarade lagmannen med kufvad harm. Du anser dig redan ha en förmyndare som gör mig öfverflödig, troligen Walfrid. Min onkel besparar mig svaret. Och nu lemna vi detta tråv: nne, och vänta ulibaka