Aftonbladet – 24 oktober 1849, sida 1

-Jag har så mycket att säga dig, som min vänskap förbjuder mig att längre tiga med. Hvad kan du då ha att säga ? frågade Ce-Jeilia helt lagnt, i det hon satte sig ned. , Du har ej ett begrepp om, du ljufva oskylrIdiga engels, började frun i en högtidlig och djup ton; under det hon betraktade Cecilia med långa och ömma blickar, huru farliga, helvetiska nät det spännes omkring dig. I Nej, i sanning! Men jag vet det, svarade Eugenie med ett löfverlägset och beklagande leende. Jag skall gifva dig en öfverblick af din ställning. Din lycka är mig kärare än min egen, och jag ser den hotas från: alla håll. Gud vet om du ej bedragar dig deri.n Å nej. Tro min erfarenhet. Allasöm omgifva dig här mena långt ifrån ärligt. Jag sade dig det första dagen jag var här; men nu har min aning bekräftats. För att börja med onkel Portsten, så är han en ganska farlig och egennyttig menniska. För dig kan jag säga det öppet. Han vill taga band om både dig och dina affärer, men det skall du ej låta narra dig till. ,Hvarföre det då?x Ack! min lilla Cecilia, du skulle ej få sett runstycke sjelf af din förmögenhet. Onkel Antöns affärer äro miserabla, och han bade minsann aldrig gjort sig så mycket besvär med att fara hit, om ban ej hoppades att få lefva på din bekostnad allt framgent. Tänk blott efter: han har aldrig besökt dig förr.n Det tycks mig vara ganska hårda anklagelser, dessa, och helt visst äro de öfverdrifna. Din vänskap låter dig se allt från en farlig sida; man skulle annars kunna lämpa allt detta på hvar och en som besöker migp,, svarade Cecilia likgiltigt. Eugenie rodnade lätt. Nå låt oss då lemna honom så länge. Tant Amalias planer.-kunna väl ej vara dig fördolda lå, tycker jag ? Hvilka planer ? Ack, min Gud! Här kommer hon tågande ned den der ömkliga åsnan Wilhelm, endast i