Aftonbladet – 17 oktober 1849, sida 1

Från kl. 11 f. m. till 4 e. m. I 12 drifvit fienden ur den ena positionen ien andra. Han hade fört i elden hela si: både af österrikare och ryssar; såsom vitcerstia utvärgen hade han attackerat med he! kavalleri, som blef tillbakadrifvet af ka husarerna; men i detta afgörande ösvnblick, när hela vår linie af infanteri, kavali ch artilleri ryckte fram, viss om seger, ade elden först på venstra flygeln och i c derefter på högra flygeln, och de: upptäckten gjordes att, af någon seelse eller förräderi, all vår ammunition hade blifvit skickad på väg åt Arad. När fienden märkte denna betydelsefulla 1vs: nad, fattade han mod och förde ännu en rem silt artilleri. För ungrarne återstod :senting annat än att retirera, hvilket de ie i god ordninz. Olyckligtvis hade vi en vidsträckt skog i ryggen. Före solens nedgins hade hela armen kommit in i denna skog, utan att hafva blifvit förföljd, men under na kingrade den sig åt alla håll, emedan chs ej kund2 upprätthålla ordning oeh dis i den obanade skogen. Om de österrikiska och ry ska generalerna följande morgon handiat med kraft, så skulle armån icke kunnat s igen, men de förblefvo overksamma sex sar och under tiden hade ungrarne, såsom nimadt är, samlat sig vid Lugos. Det var hör som Bem, fastän lidande af en axelbrytri med sin vanliga raskhet och själsnärvaro, le det djerfva beslutet att genom Deeva-passet rycka in i Siebenbärgen. Han beräknade att med den styrka han redan hade der och den stora förstärkning han medförde, skulle han få en armåe af 60,000 man och inemot 200 artilleripjeser, i spetsen för hvilken styrka han var säker om att kunna fördrifva r ne och sedan stänga alla de tolf passen till Siebenbärgen. Denna utan tvifvel verkställbara plan underställdes vid Lugos en samling a! ungerska generaler och högre officerare, hvilka först omfattade den med entusiasm. Men Görgeys föredöme vid Arad började göra en skadli kan. Afven hade vi bland oss en när armåen kom till Futchet, der sig och den ena går till Arad, den and Siebenbärgen. General Vecsey som, under det han lofvade Bem kraftigt bistånd, i stället bade förledt officerarne vid hans kår, tillkännagaf oförmodadt sitt uppsåt art begil till Arad för att blifva inbegripen i och begagna sig af den kapitulation furst Paskiewitsch hade beviljat Görgey. Smittan af der het spridde sig hastigt till åters! perna, så att ej mer än 4000 un mås att följa med Bem och Guy benbärgen. När vi kommo till på den af Läders kommenderade förposter. Men sin vanliga oförskric föll Bem ryska armån, och när ankom till stället med Guyon, som förde bofilet öfver eftertruppen, funno vi att han bade fördrifvit ryssarne och tagit platsen i bes:itning. Han tillkännagaf äfven sin afsigt att, oaktadt sin ihet anunderlägsenhet i antal, anfalla em följande morgon. Officerarne föreställde honom att försöket vore fåfängt och att ingeburg annat vore att göra än kapitulera. Han svsrvade att han icke hade kommit till Ungen för att underhandla med ryssarne. Och jag icke: dessutomp, tillade han, 60 artilleripjeser, och viljen j beröfva mig det nöje vi ännu kunna hafva af en sådan orsester? Allt var dock fåfängt; han kunde ej längre hos s officerare och soldater ingjuta den lifliga stridslust, som: uppfyllde honom sjelf, och om ha nat ännu en dag vid Deeva, hade sannolikt ingen enda man af hans kår mer in general Guyon blifvit honom trogen. De sndra officerarne hade redan i tysthet öfverenskommit om en 24 timmars vapenhvila medl ryssarne. Vi hörde till och med att der skulle varit något tal mellan dem om att bereda sig sjelfva bättre vilkor genom att uppoffra Bem och Guyon. Det var således klart att ingenting annat återstod desse, än att sörja för sin egen säkerhet, hvarföre de, eskorterade af omkring 500 man, togo vägen tillbaka till Lesneth, hvarest de veko af åt venster och hegåfvo sig, öfver bergen, till Ruseberg. :Derifrån marscherade vi om natten till Morel, hvarest vi funno general Kmetthy och 12 andra ungerska officerare, som hade blifvit tillfåagatsgne af de vilda wallacherne vid sitt försök att komma undan genom skogarne. Sedan dessa wallacher röfvat ifrån dem deras penningar, hade de varit tveksamma om de skulle mörda dem eller qvarhålla dem för att få belöning lerför af österrikiska regeringen. Emedlertid rade fångarne blifvit inspärrade i en qvarn. Vär vi kommo till Morel, togo wallachern IN NANNA