Aftonbladet – 17 oktober 1849, sida 1

——— OA AAA Jatt jag omtalade alla omständigheterna vid der sorgliga shändelsen.n Stylins röst qväfdes af tårar; han satte der lilla rödrosiga näsduken för ögonen och sjönk ihop på sin pall som ett litet klädknyte. Sara släppte sitt arbete och gick fram til den bedröfvade gubben. Fårarne stodo henne i ögonen och kon lade deltagande sin stora hand på hans axel. Kära vän, var icke så begröfvadn, sade hon med af rörelse bruten stämma. Alla skola vi en gång hädan, och bäst har den, som är i Guds förvar. Med tiden skall nog detta nya hem bli er kärt också, det tror jag förvisst. Stylin reste sig upp, torkade sina ögon och rullade omsorgsfullt åter ihop näsåuken. Tack madam Sara! Stor tack för hennes välmening! Jag har visst intet att klaga öfver. När fru patronessan sade mig, alt bon testamenterat mig, liksom allt öfrigt hen ägde, till mamsell Cecilia: då ver jag bekymrad, och när jag kom ht för fjorton degar sedan, så var jag det också. Men pu börjar jag hoppas allt godt, fast jag icke känner mitt nya herrskap., Men jag skall lära Stylin att känna dem dermed att jag talar om demp, sade Sara gladt. nJag är ej så noga om familjhemligheterna jag, smålog hon. Akta sig min gunstiga madam, jag vill icke höra mera än jag har lof tilln, afbröt gubben allvarsamt; men hans blick utvisade att nyfikenheten för en stund utträngt sorgen efter! fru patronessan. . Var icke rädd, kära Styliny, svarade Sara leende, jag har riktigt lof att säga er allt hvad jag vet; och jag vet allt som rörer vårt hus-) bondfolk ; ty iag är uppfödd tillsammans med mamsell Cecilias mor och har lekt med henne som barn. Jag var likväl äldre än hon och blef förr gift. Både min man och mitt barn a eo — logo. Ja, ja, Stylin må tro att jag har också