Aftonbladet – 17 oktober 1849, sida 1

Ungerns sista dagar. En engelsk tidnings korrespondent meddelar härom följande högst intressanta berättelse, daterad Widdin den 11 Sept.: Jag hitköm den 31 Augusti med sista qvarlefvan af ungerska armåen. I grannskapet af Widdin äro nu lägrade omkring 3000 man (polackar och italienare inberäknade), hvilka alla äro af turkarne afväpnade. De erhålla likväl proviant, om än icke särdeles regelbundet, och autoriteterna göra mycket väsen af sin gästfrihet; men turkiska embetsmännens inbitna oredlighet har icke heller vid detta tillfälle uteblifvit. En viss Mehemed Pascha i Wallachiet plundrade de ungerska officerarne på deras hästar och saker, under förevändning att Porten skulle hålla österrikiska regeringen skadeslös. Kossuth hade kommit till Widdin tio dagar före Bem och Guyon. Han var åtföljd af generalerna Dembinski och Meszaros. Med ledsnad får jag säga att alla dessa utmärkta landsflyktingar äro i verklig nöd. Det kan icke ges större bevis på Kossuths oegennytta och patriotism, än att han, som ett helt år disponerade alla Ungerns skatter, lemnad: landet med bara 5060 dukater i sin ego. Han har redan utgifvit större delen af denna summa till lindring af sina medflyktiges bekymmer. Vi vänta dagligen en firman från Konstantinopel, som skall afgöra emigranternas blifvande öde. Enligt enskilda bref skola de blifva transporterade till Candia, men jag anser denna plans utförande möta alltför stora hinder. Jag hinner blott-säga några ord om den plötsliga katastrof i Ungern, hvartill jag var åsyna vittne. Redan vid min första ankomst dit, för ungefär tre månader sedan, blef jag öfverraskad af den modlösa tonen hos office: rarne i ungerska hären. Alla voro öfvertygade att motstånd mot Rysslands och Österrikes förenade krafter vore fullkomligt hopplöst. I stället at: söka utbreda en bättre anda, gjorde general :Görgey allt hvad han kunde för att öka demoralisationen. Det är nu tydligt att han länge hade öfverlagt det affall och förräderi, hvartill han slutligen gjorde sig skyldig. Om han, i enlighet med sina från regeringen erhållna instruktioner, hade förenat sin kår med Dembinskis, hvartill han egde många villfällen, så är det säkert att kriget åtminstone hade blifvit utdraget i obestämd tid. Men han föredrog hvad alternativ som helst — till och med det att vara förrädare — framför att. öfverlemna sin makt åt eller dela den med Rågon annan general, och skyndade vid första underrättelsen om Dembinskis nederlag, att silva sig åt ryssarne. Hade han i stället vänat några d.gar längre, så skulle han fått veta itt Dembinskis kår hade samlat sig fem d2gar fter slaget vid Temeswar och att den, efter verkställd förening med Kumettling och Vecey, var i alla afseenden starkare och frukansvärdare än förut. Vi hade 140 kanoner, 009 man kavalleri (hvari ungrarne voro fienlen myeket öfverlägsna) och nära 20,000 man nfanteri. I slaget vid Temeswar, som Jag öf-! ervar, var segern länge på ungrarnes sila...