Aftonbladet – 15 oktober 1849, sida 3

ningen för lagarne, kan läsaren för öfrigt sluta till våra åsigter om detsamma. De här begångna fel. ehuru möjligtvis tillkomna mera af obetänksamhet, än uppsåt att förnärma rättvisan och den lagliga ordningen, äro likväl af den beskaffenhet att de icke, utan verklig skada för det allmänna rättstillståndet, kunna helt och hållet onäpste öfverlemnas åt glömskan. Det skulle stå bra illa till med det lagbundna samhället om sådant kunde hända. Deremot tro vi, att hvarken Zachrisson eller allmänheten har stränga pretentioner i afseende på det ansvar, som bör drabba de felaktiga, emedan man, såsom vi nyss antydt, föreställer sig att de handlat mera af oförstånd än arghet, samt emedan baron Wredes allt hitintills erkända utmärkta egenskaper utgöra en mildrande omständighet, på hvilket sätt man väläfven får bedöma de yngre officerarnes beroende ställning, som kanske hindrat dem att hafva en egen tanka i saken, serdeles då en viss ifver för den förmenta militäriska andan uppbrusat i så hög grad, som här synes hafva varit fallet, så att både lagarnes och klokhetens föreskrifter lemnades åsido. Vidkommande den af Zachrissons kamrater i Götheborg gjorda opinionsyttring, finner man af den utaf öfverste Heyl offentliggjorda, i vårt sednaste JM meddelade framställningen i ämnet, att denna opinionsyttring varit af en mycket både mildare och försigtigare beskaffenhet än den skriftliga från hufvudstaden, samt att man, med kännedom om bruket i dylika fall inom oflicerscorpserna, icke har skäl att fåsta någon större uppmärksamhet vid den Götheborgska opinionsyttringen, ehuruväl äfven den icke var en laglig åtgärd.