Aftonbladet – 13 oktober 1849, sida 2

— Najaden har fästat uppmärksamheten på följande, äfven i vår tanka begrundansvärda stycke ur Onkel Adams sednaste arbete: Hat och Kärlek, angående kamratskap: Det gifves, bland de många band, som trycka oss här 1 stoftet, ett som kallas kamratskap. Detta är en intim förening af vänskap och klass-kärlek, och denna åter är en afart af cgenkärleken. — I den moraliska verlden äro föreningarne, af samma ursprungliga beståndsdelar, hvarandra till yttersta grad olika; det finnes några få enkla, ursprungliga själsbehof, och det är genom deras olika föreningar sig emellan alla dessa tusende skiftningar uppkomma, som vi kalla karakterer. Sönderdelar man en karakter, så skola vi alltid återfinna samma elementer, liksom då man kemiskt sönderdelar en organisk kropp, man alltid återfinner kol, väte, qväfve och syre; men alltid i olika proportioner och förut i olika inre sammansättning sig emellan. — Kemisten kan vid en sådan undersökning ofta ej finna någon atom-skillnad mellan frukten på en gift-vext eller på den ädla plantan, och mennisko-forskaren kan ibland lika litet vid karakterernes sönderdelning i sina grund-elementer säga, hvarföre den ene höljdes i brott och den andre af ära. — Så är kamratskapsideen ofta en källa till allt godt, och i andra fall kan den vara ett verkligt ondt. — Det finnes väl ingenting skönare än denna kamrats-kärlek, som lefver inom ungdomens bröst, denna lust till sjelf-uppoffring, detta behof attlefva, lida och verka gemensamt, som gör att en ynpglingask-ra utgör liksom en enda varelse — det är em hägring af en mensklighets-id, som ännu ligger i BAD rr