Aftonbladet – 13 oktober 1849, sida 2

draren med den älskliga barnblicken, stod han en morgoniFridsborgs inbjudande förstuguqvist. Men i den bondstuga han lemnat blef ingen lugn dag, då mor efterfrågade de penningar far fått i staden för den pantsatta silfverskeden, och då minnet felade gubben och ban i sin rädsla sade, att han glömt att sälja den. Då den icke fanns, gjorde hans sluga husära slag i saken. Pojken du hade med dig har stulit den och utan att lugnt eftersinna rimligheten åf denna lösa misstanke, ref hon upp bimmel och jord, och satte prest och kronobetjening i rörelse för att efterlysa skeden och söka den förmenta brottslingen. Gossens efterlysning, som mor Kirstins sockneprest, af medlidande med den armas sorg, låtit utgå i kringliggande socknar, kom äfven väl till pass för att på samma gång som det öfriga i kyrkan uppläsas, och det blef således lätt att följa gossens spår ända till Fridsborg. Vid Sigurds återkomst från prostgården, der han varit för att i ämnet tala med prosten, stod på gården den ofvannämnde ägaren till skeden och en kronobetjent. De frågor som ställdes till bonden upplyste i vittnens närvaro, att han redan i staden uti sin söndriga ficka förgäfves sökt skeden. En halftimme derefter var han på vägen hem till sin stormande gumma med fulla värdet af det pantsatta, säkert förvaradt i sin nu hopsydda ficka. Medan glädjen, goda omsorger och barnens bemmavaro :snart återställde mor Kirstins helsa och krafter, gjorde Eva efterspaningar för att i tysthet åter inlösa så mycket hon kunde återfinna af :mor Kirstins gamla kära husgerådssaker — dessa fördes hemligen till det tillernåde hemmet och snart var hon sjelf i stånd att dithemtas med sina barn, sedan hon vid afskedet frän Brita lemnat henne ett papper från Eva, som försäkrade den barmhertiga Samaritanskan om en liten lifstidspension, hvars första utbetalning var bifogad.