Aftonbladet – 13 oktober 1849, sida 2

i betraktande den temligen betydliga kostnad, som utdelandet gratis af dessa pamfletter medtagit, samt den tid och möda som i allt fall åtgått till d-eras författande, så blir det bra svårt att antaga, att någon af blott nit för saken och utan serskildt intresse gjort sig en sådan depens af flera slag; och man kan icke gern. komma till annan slutsats, än att bakom denna nu framträdande opposition ligger ett mysterium, som framtiden väl skall upp daga, men som, om man för närvarande måste stanna vid blotta gissningar deröfver, åtminstone bör gilva husegarne anledning att vara på sin vakt, innan de låta sig inledas af några deri framställda högljudda fraser och försök att begagna den mindre fördelaktiga opinionen om polisens närvarande beskaffenhet, för att dermed vinna ett ändamål, som åtminstone i en slutpunkt sammanfaller med ett enskildt in tresse. Nödvändigheten af en sådan varsamhet är kanske så mycket mera af nöden, som man ser, att Afltonpostens redaktion låtit de ifrågavarande skrifterna medfölja dess blad utan att sjelf yttra ett enda ord derom, ehuru det är gilvet, att redaktionen måste känna hvarifrån de härleda sig och i allt fall hade kunnat yttra sin tanka deröfver. Lägger man härtill, att detta skarpa utfall emot öfverståthållarens förslag sprides med en tidning, hvars förläggare jemväl är utgifvare af det blad som är det officiella för öfverståthållareembetets meddelanden i öfrigt, så visar sig i hela denna sak en inveckling af den mest kuriösa art. Man får då äfven häraf någon anledning att misstro den vid första påseendet ganska oskyldiga begäran, som enligt nämnde skrift sanno. likt kommer att föreslås såsom ett amendement vid morgondagens öfverläggningar, nemligen att uppskjuta frågans definitiva afgörande och få en kommitt nedsatt för att inom ett par månader utlåta sig öfver hr öfverstelöjtnanten Ahlströms förslag till fullkomnande af nattbevakningen genom militärkåren. I en punkt kan och bör man visserligen instämma med oppositionsskriftens författare, nemligen i anmärkningen deröfver, att vederbörande icke, på samma gång med sitt eget förslag, äfven låtit hr Ahlströms komma till allmänhetens kunskap. Hade detta skett så hade åtminstone den förevändningen varit undanröjd, att man möjligen kan vilja erhålla ett resultat genom öfverraskning. Men om derföre något uppskof erfordras, så behöfver detta icke ske annorlunda, än att sockenstämmorna ajurneras på 14 dagar, då hvar och en kan äga tillfälle att under tiden närmare öfverväga de båda alternativerna. Hvad deremot en kommitte numera skall kunna uträtta, sedan så många sådana redan förut i åratal varit sysselsatta med detta ämne, kunne vi ej inse: Ingen kan säga att hr öfverstelöjtnant Ahlström under tiden försummat bevaka sin sak hos husegarne. Och hvad nytt kan väl i detta afseende numera presteras ? Oppositionsskriften gifver en id derom att förbättringen skulle bestå i patrullernas ökande, och skriftens författare tror att en sådan tillökning af ända till 50 man kan ske med nuvarande tillgångar. Men låt vara att man sålunda i stället för 22 ständiga patruller finge 33, månne behofvet dermed är afhjelpt?. Ettstort afstånd företer sig alltid emellan detta antal och 80 patruller, som staden skulle erhålla enligt öfverståthållareembetets förslag. Utom allt detta återstår ännu alltid sjelfva hufvudfrågan, som väl engång förr blifvit afgjord men som man nu åter fört på tapeten, nemligen huruvida det är nyttigt att hafva en natibevakning af värfvade soldater. Militärbevakningens försvarare tager till förmån för sin sak i anspråk den ovilja som hos Stockholms befolkning är rådande emot polisen, och ingen kan neka att en sådan ovilja existerar. Men om man vill leda sig till källan för denna ovilja, så tro vi att man skall finna den hufvudsakligen härröra af tvänne omständigheter, af hvilka den ena skulle till stor del undanrödjas genom det nya förslaget, nemligen den kitslighet som ofta spörjes hos underbetjeningen i amledning af dess personliga åklagarerätt, som gifver dem. en olämplig makt, och deras andel i böterna som frestar det enskilda intresset att emellanåt tillställa chikaner. I det hänseendet innefattar det nya förslaget en ganska nyttig reform, så vida den verkställes. Den andra orsaken till oviljan ligger otvifvelaktigt i den stundom alltför ymnigt tillåtna rättigheten för polisbetjeningen att sjelf vittna isaker der de äro parter. Men denna samma rättighet äger äfven rum för de militära patrullvakterna. I detta sednare hänseende blir då frågan, hos hvilkendera kåren man kan förutsätta en större moralitet. och samvetsgrannhet om sanningens iakttagande. Ett litet vackert exempel härpå har man i ett nyligen förefallet mål, der ett antal gendarmer af den ena afdelningen vittnade på sin salighetsed tvertemot ett antal af en annan afdelning, angående en persons närvaro vid en oordning nattetid, och denne person var ändå ien af befälet vid den ena afdelningen. Här är ett obestridligt bevis för handen, att det ena partiet svor falskt, ty en sak kan ej på en gång vara och icke vara. Om man får döma något efter sannolikheten så är det dessutom