Aftonbladet – 12 oktober 1849, sida 2

amfiteatern ända upp till taket. Den sjöngs med en ensemble, en liflighet och en känsla, som man skulle kunna kalla högtidlig; med ett ord: den sjöngs så, som endast marseljäsen, le Cbant du Depart och les Girondins hittills blifvit sjungne af fransmännen. Se här denna nya folksång i sin helhet; den bär till titel: Le Chant des Soldats: Toute PEurope est sous les armes, Cest le dernier röte des Rois: Soldats, ne sovons point gendarmes, Souterons le peuple et ses droits. Les Republiques, vos voisines, De la France invoquent le nom, Que les alpes soient des collines Pour des cheveaux et le canon. Aux armes! Courons aux frontitres, Qwon mette au bout de nos fusils Les oppresseurs de tous pays, Les poitrines des Radetzkis! Les peuples sont pour vous des freres Et les tyrans des ennemis. Pour le soldat la palme est douce Quand le combat fut glorieux; De Transnonain, de la Croix-Rousse Les cyprås vous sont odieux. Quoi! Pousser å la boucherie Des freåres comme des taureaux Cest faire pleurer la patrie, Et cest avilir des heros. Aux armes! Courons aux frontieres! c. Sous le joug de la politique Que daffronts tout bas devores, Nous pensions que la republique Nous aurait enfin delivres. Peuple! avec toi nous Pavions faite, Te souvient-il de Fevrier? Ce ne fut point une defaite, Nous tavions cede 1e laurier. Aux armes! Courons aux frontitres! 8c. Nous savons ce que nous pråparet, Le tigre couronne du Nord; De carnage il west point avare, Il tue un peuple, quand il mord. Lordre qui regne å Varsowie, Dans tout !e midi revolte, Menace dtouffer la vie Et les germes de liberte. Aux armes! Courons aux frontieres! 8c. Soldats! Aribions cette horde Immense et pråte denvahir, Danube de sang qui dåborde, Tout le passå, tout Vavenir. Canons de vos gueules beantes Refoulez la marche du Czar. Bayonnettes intelligentes Formons å Fidee un rempart. Aux armes! Courons aux frontieres! 8c. Que la Republique Francaise Entraine encore ses bataillons. Au refrain de la Marseillaise, A travers de rouges sillons. Que la Victoire de son aile Touche nos fronts, et cette fvis La Rcpublique universelle Aura balayge tous les rois. Aux armes! Courons aux frontieres! Qwon mette au bout de nos fusils Les oppresseurs de tous pays, Les poitrines des Radetzkis! Les peuples sont pour nous des fråres Et les tyrans des ennemis. Piesen Rom, väckte alltför lifliga sympathier; den är numera förbjuden att ytterligare spelas. Den 1 Okt. Några arbetare hade i går ämnat tillställa en fest med konsert vid Chålet i Elyseiska fälten, deraf inkomsten var ämnad åt dem af deras kamrater, hvilka sakna arbete. Biljetterna såldes till en franc stycket, och man påstår, att öfver 3,000 redan voro utlemnade, då alltsammans på autoriteternas befallning inställdes. Man kan lika litet utfundera anledningen till denna stränghet, som man kan förstå hvarföre vakterna fördubblades rundt omkring i Champs-lyserna, ty öfverallt var fullkomligt tyst och stilla. Afven i dag är allting sig likt och nationalförsamlingen sammanträder i lugn och ro. Presternas concilium upplöstes för ett par dagar sedan. Deras sammankomst skulle väl också vara en sorts fredskongress, men hvad de egentligen talat eller uträttat förblifver lika mysteriöst som alla deras öfriga förehafvanden. Med nyfikenhet afbidar man den märkvärdiga rättegången med fångarne af den 13 Juni. Den kommer att börjas den 10:de och. troligtvis draga en stor del parisare till Versailles, dels af nyfikenhet, dels af personligt intresse för de anklagade. — Tidningen T.e Peuple har med i dag åter utkommit, i oförändradt skick, endast med den skilnad, att den nu heter La Voix du Peuples. — Svalorna hafva öfvergilvit oss, men sommarens nöjen Jemna oss ej så fort. Promenaderna äro ännu gröna, blommorna friska, baler och konserter fortgå under bar himmel, lifvade af den mildaste luft, den klaraste sol. — I Tuileriträdgården har man till publikens stora förnöjelse nedtagit det stängsel, hvilket för sig sjelft inneslöt tvenne små gröna planer, öfver hvilka de stora kastanjerna rundt omkring bilda ett grönt, herrligt hvalf. I midten står en marmorbyst, föreställande Atalante, och rundt deromkring går i halfcirkel en bänk af hvit marmor. Dessa små planer ordnades 1793, efter en ritning af Robespierre och enligt konventets befallning. De ämnades till plats åt de gubbar, hvilka bevistade och åsågo barnens lekar vid den fest, som fick namn af La föte de Germinal, hvilken var egnad åt ungdomen. Det var dessa små trädgårdar, hvitka Napoleon sedan lät plantera och kalla !a petite Provence, Det var der, som den unge konungen af Rom bortlekte sitt lifs flyktigaste, men lyckligaste stunder, det var der