Aftonbladet – 12 oktober 1849, sida 2

huset, hvilkets egne innevånare till och med sökte förhindra det; ja hans tjenare blefvo till och med anfallne af pöbeln innan han kunde slippa in, hvarvid hans hatt och resväska frånrefv:s honom. Husets folk ville ej låta amtmannen komma in i majorens rum, så att de resande måste stå på gången och hålla förstugudörren till, för att hindra pöbeln att intränga. Slutligen efter en half timmas förlopp kom majoren och lät nu, på amtmannens uttryckliga anfordran, militär framrycka, först infanteri, sedan kavalleri. Det oaktadt fortfor den stojande pöbeln att belägra huset, och husarerna höllo gatan så föga utröjd, att de voro tätt omgifne af menniskor hvilka talade med dem och skrattade, äfven mellan millitären och huset. Majoren lofvade likväl att utföra alla amtmannens reqvisitioner och bejakade de till honom framställda frågor, hvaröfver elt protokoll uppsattes och af majoren underskrefs: Då amtmannen omsider ville begifva sig till mtshuset, men pöbelns larm nu tilltog förö1.dt derigenom att tyska svart-röd-gula fanor uthängdes från flera hus, och till och med från det hvari majoren befann sig, yrkade amtmannen att majoren skulle tre gånger uppmana folkmassan att skingra sig och, derest detta blef förgälfves , då göra bruk af vapnen samt i nödfall af skjutgevären. Majoren lofvade allt; han lät för syns skull ladda skarpt, gick ut och in, mottog från gatan inkommande folk; men ingenting skedde. På amtmannens förnyade fråga, om majoren icke erkände den honom af 1: ndsförvaltningen gifna. fullmakt, lät denne slutligen förljuda, att han hade andra instruktioner, som förbjödo honom att bruka våld, då icke de preussiska trupperna sjelfve blefvo förnärmade. På amtmannens anmodan visade han instruktionen, undertecknad af de preussiske truppernas högste befälhafvare öfverste v. Lebbin och lemnade den i amtmannens händer. Derigenom — men hvilket efter instruktionens innebåll ban icke boardt göra — fick amtmannen tillfälle att förvissa sig om, att de preussiska trupperna icke voro der för att hjelpa honom öfvertaga sitt embete och tillvägabringa ordning. Afven häröfver blef protokoll fattadt,. men hvilket majoren vägrade underteckna. Nu var således ingenting vidare alt göra för den tillförordnade amtmannucn. Huset fortfor att blifva belägradt. Kl. var 6, de begge embetsmännen hade ej fått ringaste föda, och hade ej heller nu fått något, om ej tjenaren begärt mat, såsdm vore den ämnad för majoren. Amtmannen ville då ha fram sin vagn och majören lemnade rummet för att besörja derom; men icke en gång afresan (kl. 7) kunde ske i fred; tvärtemot förhindrades det icke att stenkastning skedde mot vagnen, som var omgifven af husarer, hvarvid kusken och en af amtmannens ledsagare sårades. Sådan är berättelsen. Enligt 8 41 af vapenstilleståndskonventionen skulle likväl den till ordningens upprätthållande nödiga väpnade styrkan helt och hållet vara ställd till landsförvaltningens disposition. : I Doutsche Reform) (Berlinertidning) försäkras, att det i Hamburgertidningarne af Slesvig-Holsteinare utspridda ryktet att grefve von Eulenburg begärt sitt endtledigande utur landsförvaltningen, är alldeles ogrundadt. Tvärtom äro nu alla hufvudf;ågor inom förvaltningen med den endrägt afgjorde, att endast det återstår underordnade formella bestämmelser för serskilda delar och distrikter, och derom är ej svårt alt komma sams. Skandinaviska Sällskapet höll sistl. söndag sitt första möte, som öppnades af dess förman, minister Clausen. Efter flera interessanta föredrag, utfördes sånger och vid bordet föreslogos skålar, hvaribland för de Svenske och Norrske frivillige,, samt för de Svenska och Norrska trupper i norra Slesvig. I Köpenhamns boklådor blef i måndags en adress till de Svenske och Norrske frivillige framlagd till underskrift, och redan samma dag var den undertecknad af en mängd aktningsvärde danske medborgare. FRANKRIKE. Departementsråden hafva genom lott utvalt de medlemmar, som skola bilda den jury vid la haute cour nationale i Versailles, hvilken skall fälla dom öfver dem som blifvit anklagade för delaktighet i händelserna den 13 sistlidne Juni. Regeringen har afsändt tvenne ombud, representanten Fremy och statsrådet Boulatignier till Rom, såsom det tros för att medverka vid organiserandet af ett statsråd. Af dessa tvenne fullmäktiges val tror man sig kunna sluta, att regeringen önskar erhålla än ytterligare koncessioner af påfven. Boulatignier är en ifrig anhängare af statens öfverherrskap och af en fullständig sekularisation. Fremy har fällt ganska ogillande uttryck om påfvens koncession af ett statsråd. Det anses för bestämdt att Anton Bonaparte, en af Luciens söner, blifver vald till folkrepresentant i departementet Yonne. Emile de Girardin anses såsom tillställare eller till och med såsom författare af Napoleon Bonapartes motion om afskaffande af bannlysningsdekretet mot Bourbonerna och om amnesti för 1848 års Juniinsurgenter. Detta förslag är med mycken slughet riktadt mot majoriteten, hvilken det satt i förlägenhet, såsom man kan sluta af det förlägna språket och den lika förlägna tystnaden hos de flesta af dess organer. En tidning. som anses stå i ganska nära för