Aftonbladet – 12 oktober 1849, sida 2

ett litet nyckelhål, hvari den lilla nyckeln vreds om, och Eva befann sig vid ingången till en genom ett bleckrör uppvärmd korridor, som ledde till ett kabinett med utgång till jen Iten förstuga. Mublerne i detta rum bestodo af en ländstol, framför hvilken stod ett skrifhord med skåp, lådor, annotationsböcker och skrifmaterialier. På andra sidan om bordetvar en betsad bänk. Väggarne upptogos af skåp, och midt på golfvet stod en våg med sitt tillbehör. Eva såg förvånad på sin man. Denne vi sade henne en liten lönnlåda hvari nycklarne till skåpen voro i en knippa förvarade. En känsla af innerlig belåtenhet hade intagit henne vid första inträdet i sin helgedom, och hur glad blef hon ej, då det första shåp hon öppnade, visade henne några nya gröfre klädespersedlar, ibland hvilka hon för sin lille desertör fann en passande drägt. Hon gaf sig knapt td att genomögna de andra persedlarne förr än hon redan var ute, med allt hvad den lille gossen behöfde för sin första beklädnad. Vi vilja emeilertid under hennes frånvaro kasta en blick i de öfriga skåpen, hvilka innehöllo: bär färdigsydda klädespersedlar, der väfnader, strumpor, der åter finare och gröfre garn och tråd, lin och blår. En afdelning innehöll medikamenter med föreskrifter om deras användande, en frukt af stiftarinnans erfarenhet. Slutligen fanns en liten lönnlåda med en mindre summa vexlade penningar. Sigvard hade satt sig på bänken och betraktade med tårfylida ögon den tomma ländstolen, hvars öfverdrag bar synliga spår efter hans oförgätliga mors outtröttliga kärleksrika vaksamhet. Härn, sade han för sig sjelf, har hon baft sina skönaste stunder; här var hennes tillflykt då hon ensam och ostörd ville pröfva sig sjelf och sitt handlingssätt inför Gud. Hur mången bön för mig har ej här utgått från modersbjertat! Här har hon afhört mången olyckligs