— .X—Vr iii — — — neapolitanska utrikesministern gifvii elt svar, 1 ordalag som äro sällsporda inom diplomatiken. Han förklarar engelska ministeren rent ut, att dess förmenta tjenster äro till intet gagn och att den icke har med Sici!iens angelägenheter att göra. Man tror, att lord Palmerston icke skall smälta denna skymf. Dödsfallen af kolera äro nu i betydligt aftagande. I första veckan af September b2steg sig antalet till 3—400 om dagen, i slutet af månaden hade det fallit till 123. Från och med den 14 i denna månad skola bref i England fortskaffas äfven om söndagarue, hvi!ket förut icke varit brukligt. En mängd bigotta engelsmän klandra detta såsom ett vanhelgande af sabbaten, anidira beklaga, under medgifvande af reformens nödvändighet, att alla postverkets tjenstemän och betjente nu mista den enda fridag i veckan de egt. Drottningen ämnar låta uppföra en villa vid hafvet, 1 svensk mil från Dublin. På Ceylon har en petition, hvari klagas öfver guvernören lord Torrimpton, fått 28,000 underskrifter. TYSKLAND. Vid den förut nämnde diskussionen om den afdelningen i preussiska grundlagen som handlar om finanserna, yttrade sig åtskillige reaktionära kämpar och man kan knappast finna deras innersta tanke mera öppet uttalad än i följande ord af hr Kleist-Reetzow. Iag förutser,, sade han, att kammaren i dag skall återkomma till frågan om den sanna och falska konstitutionaliteten, till frågan om folkets rättigheler och andra dumheter. Jag känner ingen annan frihet än konungens frihet. Med rättigheten att vägra anslag är ingen monarki möjlig, det är då icke annat än en förklädd monarki, der konungen endast är pricken öfver i. Hvar hade vi varit i April, i November, utan konungamakten? Bredvid rättigheten att vägra anslag, är det absoluta veto intet annat än en illusion. Det som man eljest kallar parlamentsstyrelse är i verkligheten intet annat än majoritetens herravälde. Det skall för oss blifva källan till en säker ruin. Uaderhandlingarne angående definitiva reden med Danmark komma innan kort att öppnas i Berlin. Som bekant är tvekade man cm konferenserna icke skulle hållas i London såsom på danska sidan önskades. Hr v. Pechlin har ankommit till Berlin för att fungera som dansk kommissarie vid fredsunderhandlingarne. Bland fremmande gäster vid hofvet i Sanssouci befinner sig prins Fredrik af Holland med med sin dotter, Sveriges tillkommande kronprinsessa. Den 2 Oktober förevar i andra preussiska kammaren art. I af konstitutionen, så lydande: Alla delar af monarkien i deras närvarande omfång bilda det preussiska statsområdetn. Första kammaren hade redan antagit denna fattning af paragrafen oförändrad, och andra kammarens kommission hade nu föreslagit densamma. Men de polska deputerade från Posen uppträdde deremot. Från deras sida hade ett tillägg blifvit föreslaget, med syfte att för provinsen Posen skulle utfärdas ett serskildt organiskt statut, grundadt på 1815 års fördrag och löften. En mängd talare understödde detta förslag och skildrade i de bjertaste färger Polens öde under loppet af det sednaste århundradet och den orättvisa, som polska nationen lidit från alla håll. Talarnes djupa smärta gjorde ett starkt intryck på åhörarne, som i allmänhet visade mycken sympati för Polen. Men någon praktisk följd blef icke häraf. Den polska nationalitelens fordringar med afseende på Posen erkändes icke af Preussens andra kammare. Den 4 Okt. skedde nytt val till presidenter i andra kammaren; de förut varande valdes ånyo. Storhertigen af Hessen-Darmstadt har utnämnt befälhafvaren öfver den division hessare som deltog i badiska kampanjen, baron v. SchäfferBernstein, till krigsminister. Natten till den 1 Okt. har skett ett angrepp på tukthuset i Bruchsal nära Karlsruhe för ait befria fångarne. Man trodde att flere såväl af len civila bevakningen, som af de vakthafvanle nassauiske soldaterna varit med i komploten, men preussiske dragonryttmästaren Vv. rlaubitz hade upptäckt planen tillräckligt tiligt för att infinna sig med sina dragoner till ots, beväpnade medi karbiner, och hindra jelfva utförandet samt tillfångataga de fleste f dem som deltagit i upploppet. Professor Kinkel från Bonn har nu fått sin lefinitiva dom för deltagandet i badiska uppesningen. Han är dömd till förlust af natioalkokarden och: lifstidsfängelse i någon civil traffanotalt