Aftonbladet – 11 oktober 1849, sida 1

a ———— 2 Nr dA RNA nn nn leen, bullret al en vagn... det är utan tvifvel en omnibus. De invänta den således, Nej... det är en hyrvagn... så mycket bättre! Vagnen närmar sig i full fart; men i stället för två magra och utkörda kampar får man se tvenne stora, ystra, skummande vagnshästar och en elegant kupdåvagn. Timothe bedragen i sin väntan blir i denna dilemna alldeles utom sig; Lucie deremot ger till ett glädjerop. och tecken med handen åt kusken att stadna. Men hvad gör du, min bästa Lucie,? frågade Timothe. Det är grefvinnans vagnr, svarade hon, jag kommer just ihåg nu, att Jacob i dag skulle fara till Saint Maux för att hemta en af grefvinnans vänner., Och du ämnar uppstiga i denna vagn ? Hvarför icke, då den ändå återvänder tom till hotellet? Den kunde i sanning aldrig komma lägligare till pass än just nu. Jaså Lucie, vi måste då skiljas nu? återtog den unge mannen djupt bedröfvad. Ah nej, bästa Timoth, kusken har sett oss tillsammans, inte går det an... Men om din matmor visste ... Åh lappri, hon är så god som en engel, dessutom skall nog Jacob vara tystlåten och försigtig. Under tiden hade Jacob stigit ned af kuskbocken och öppnat vagnsdörren ; Lucie steg uti, och Timothe som ej visste hvad han skulle tänka om allt detta, följde hennes exempel. Han var ej i okunnighet om, att emellan domestiker i större hus dylika små tjenster gerna utbytas, men dervid lag igenkände han ingaunda sin blygsamma, ljufva och finkänsliga Lucie. Ledtråden trasslade sig allt mer och mer och örlorade sig i en labyrint af gissningar. Emellan Charenton och Paris var Lucie så ipprymd och rörlig håde i sitt tal och i sitt