Aftonbladet – 11 oktober 1849, sida 1

bestämdt var, blifvit åter öppnad der 1 Oktober, under Dupins presidium. Det ser dock icke ut, som om man ämnade allvarsamt. bestorma ministeren i afseende på den romerska frågan; ty partierna kunna icke förena sig. Den första dagen steg de närvarande ledamöternas antal endast till 486; 53 permissionsansökningar hade ankommit; bland dem som begärde permission märkte man Gustave de Beaumont, Lamartine och Pierre Bona på te. Samma dag uppträdde utrikesministern och begärde för den romerska expeditionen 146,000 francs, för att betäcka de omkostnader, som måste göras till den 31 December. Krigs och sjöministern skulle äfven göra propositioner. Regeringen — tillade han — vill visa den romerska saken i sitt rätta ljus för kammaren och landet. Derefter uppträdde krigsministern Ruthiere och begärde för romerska expeditionen en utomordentlig kredit af 6,817,920 fr. Sjöministern Tracy begärde för samma sak 41,945,200 fr. De ministeriella propositionerna öfverlemnades till vederbörligt utskott. Finansministern Passy hade ock åtskilliga propositioner, bland annat om ett anslag af 300,0000 fr. åt hertiginnan af Orleans under titel af douaire för år 1849. Denna proposition grundade sig på lagen af den 7 Maj 1837 angående en årlig lifränta af 300,000 fr. åt hertiginnan af Orleans. Evenement berättar, att Napoleon Bonaparte inlemnat en motion angående afskaffande af de lagar, enligt hvilka de begge grenarne al huset Bourbon blifvit landsförviste, samt angående amnesti för dem som blifvit dömde för Junihändelserna. De Orleanistiska bladen säga intet härom; de legitimistiska protestera, emedan det vore under grefvens af Chambord värdighet att återvända till Frankrike på grund af en amnesti såsom simpel medborgare i republiken; hans återkomst skulle i sådant fall blifva detsamma som en abdikation; den helige Ludvigs son skulle derföre endast återkomma på grund af en återkallelse från nationen. Den 2 Oktober höll lagstiftande församlingen val till ny president, vicepresidenter och sekreterare. Till president återvaldes Dupin d. ä.; till vicepresidenter: Baroche, Daru, Benoist dTAzy och Bedeau; till sekreterare: Arnaud (de PAricge) Chapot, Lacaze, Peupin, Heckereen och Båerard. Vid byråernas förnyande valdes i 1:a byrån till president Leon Faucher; till sekreerare Grimault; 2:a d:o till president gen. Grouchy; till sekreterare Pioger; 3:e d:o till president Baroche; till sekreterare de Planey; 4:e d:o till president gen. Oudinot; till sekreterare de Kerdrel; 5:e d:o till President Beugnot; till sekreterare de Talhouet; 6:e d:o till president Buffet; till sekreterare Leo de Laborde; 7:2 d:o till president Thiers; till sekreterare de Montigny; 8:e d:o till president Abatucci; till sekreterare Theodore Ducos; 9I:e d:o till president Mimerel; till sekreterare De Lagrange (Gers); 10:e d:o till president Jules-de Lasteyrie, till sekreterare Rouher; 11:e d:o till president Berryer; till sekreterare de Parrieu; 12:e d:o till president Bauchart; till sekreterare Cordier; 18:e d:o till president de Crouseilhes; till sekreterare Arbey; 14:e d:o till president de Panat; till sekreterare de Bryas; 15:e d:o till president de Broglie; till sekreterare Bårard. Man beskyller general Aupick att wisa sig alltför medgörlig och obeslutsam i Constantinopel, och man talar redan om hans återkallande derifrån. De 7 till London flyktade deltagarne i händelserna den 453:de sistlidne Juni: Ledru Rollin, Etienne Arago, Martin Bernard, Landolphe, Rattier, Ribeyrolles och Madier de Montjan d. y. hafva utfärdat en förklaring, att de icke ämna inställa sig inför den s. k. höga mnationaldomstolen i Versailles, 4) emedan de icke kunna erkänna såsom anklagare sådane. personer, som de för landet angifvit såsom grundlagens förnärmare; 2) emedan de icke kunna erkänna en undantagsdomstol, som blifvit sammankallad af sådana personer; 3) emedan de ro sig falla i något juridiskt bakhåll, om de ifverlemna sig i sina fienders händer; 4) emelan de icke anse det förenligt med sitt paris in!resse, som är hela det republikan:ka Suropas, att begrafva sim propaganda i konrarevolutionens citadeller. Treprocentsfonderna stodo den 3 dennes på 3,40; femprocents på 88; bankens aktier på I 310; nordbanans på 432,50. Femprocents : öllo efter börsen till 87,90. STORBRITANNIEN. Engelska sändebudet William Temple hader en not uppmanat neapolitanska regeringen jr tt båla sina löften åt sicilianarne. Härå hars Fe än Er GA TTT TTT TT Re An RT TR rr a Tr te ng