Aftonbladet – 8 oktober 1849, sida 1

nade allt hvad kejsarstat:n ägde ypperst och rikast inom reaktionspartiets leder, ;tade med en förvånande energi, slughet och beräkningsförmåga. Man var för klok at: öppet ställa sig i harnesk mot den segrande revolutionen, elier uppträda till absolutismerförsvar; man undvek tvertom till en början hvarje konflikt, under det man fintligt beredie sig alla de fördelar som voro möjliga att vinna. Under det man försäkrade sig om armc.s tillgifvenhet, samt lyckades få Radetzky bibehå ållen på hans post i Lombardiet och Windisch-Grätz utnämnd till guvernör i Böhmen, i spet.en för en tysk här, samt Jellacice till ban öfve: Kroatien, utgjorde det hufvudsakliga målet iör reaktionsligans ansträngninga-: att hetsa btejsarstatens olika folkstammar till hat och inbördes förbittring emot hvarandra. Revolutionen af den 15 Mars i Wien blef signalen för reaktionsligan att låta den välanlagda mmnan springa. Kejsar Ferdinand, för sitt fromma sinnelag stundom hedrad med benämningen den gode, hade någon tid varit mer än vanligt vacklande i fråga om den väg han borde följa, och den utsträckning han borde medgifva, vid förverkligandet af de politiska reformer, som med allt större ifver äskades af det oupphörligt tillvexande demokratiska partiet. Men de nya och stegrade anspråken af den 15 Mars kastade den svage monarken helt och hållet i reaktionsligans armar, som förmådde honom till den olyckliga flykten från hufvudstaden, och från denna stund til! den grad omsorgsfulit bevakade kejsarens person, att såväl hans bjerta, som hans dörr, hädanefter voro så att säga hermetiskt slutna för folkets röst, samt för hvar och en, som ej stod i det förhållande till kamarillan, att inträdesrätt vid bofvet var honom förunnad. Man arbetade nu med fördubbladt mod och otrolig energi på genomförandet i alla dess detaljer, af den välberäknade planen; förhållanderna visade sig äfven allt mera gynnsamma; Radetzkys vapen i Italien voro segerrika; Windisch-Grätz uppträdde med framgång mot czeckerna och det så hotande slavupproret slutade med Prags bome bardering. De arma loyala Wienarna voro förtviflade öfver kejsarens frånvaro från hbufvudstaden och sände deputation på deputation för att förmå Ferdinand den gode att återvända till den längtande hufvudstaden. Från Prag upprepades alldeles samma ceremonier, och äfven det ungerska folket uttalade anspråk på att få se sin konung i Pesth. Detta demokraternas handlingssätt ingaf reaktionspartiet ett stegradt mod. Man hade redan länge insett att den allvarsammaste faran hotad kamarillans planer från Ungern; mot detta lands demokratiska ider riktades derföre de mest kombinerade och illfundiga intriger, alla stående i fullkomlig harmoni med den infernaliska hufvudplanen att upptända ett blodigt inbördes krig med de olika folkstammarna i detta land. Historien skall icke kunna uppvisa ett motstycke till alla de skändligheter, som af reaktionsligan blifvit begångna för att kunna knäcka det genom sin demokratiska revoulution pånyttfödda, ungerska folkets frihet och nationella kraft. Mångfaldiga historiska data gifva vid handen, att erkehertiginnan Sofi utgjort en af de förnämsta hufvudpersonerna i denna sammansvärjning. Från henne berättas Jellacic hafva emottagit sina instruktioner under hela det första stadiet af de kroatiska uppviglingarne. På erkehertiginnans enträgna förord utnämndes detta kamarillans lydigaste verktyg till ban af Kroatien m. m., och utgjorde allt sedan en marionett i hofvets intriger. Men Jellacies hetsiga och uppbrusande lynne egnade sig i början icke rätt väl till realiserandet af kamarillans smidiga, gradvis framskridande operationsplan. I början af Maj erhöll banen genom sin beskyddarinna den första vinken att börja spelet mot Ungern; och redan den 7 Maj — således före den andra Wiener-revolutionen — utfärdade den lydige vasallen en proklamation mot Magyarerna, hvaruti revolutionerna i Wien och Pressburg förklarades ogiltiga, samt aila de i följd af dem medgifna riheter kejsaren aftvungna. På grund deraf jofvade banen, att, i spetsen för en armå af 100,000 man, bringa Magyarerna och Wienarne ill lydnad. Denna alldeles förtidiga kraftytting var nära att förråda hela det försåtliga spelet; och Wiener-hofvet, förskräckt öfver len beredvillige, men alltför framfusige kroaens dundrande bannlysningsbulla mot hela len demokratiska revolutionen, just i det ögonolick den visade sig som starkast, sökte rädda itt välberäknade verk genom en ny lis, nemigen att förmå kejsaren utfärda en sträng -beallning till banen, att åtlyda Ungerns Palatin. Batthyanyi som skyndade till Wien för att räfva räkenskap för banens beteende, och yrEee NARE ra både kraft och svänstighet bibehöll han sin höt