Aftonbladet – 8 oktober 1849, sida 1

hon, med tillslutna ögon, vällustigt och i lång drag, de friska flägtar, som smekte hennes an lete, då hon stördes af en annan båt, full mec folk, som hastigt for utför strömmen, korsande den andra. , Ett gladt och högljudt hurrande hördes genast från den andra slupen, åtföljdt af skämtande och sarkastiska utfall. Hallå! ... Thimothå, är det på sådant sätt du för närvarande arbetar? Du finner nu lättare att bruka åran än mejseln. Ahl... se han har till sällskap en af la Marnes nymfer, och den är ej af marmor den! Låt dem vara i fred, hon har nog varit det en gång. Vår Pygmalion vid gatan S:t Claude har lyckats finna medlet att sätta lif i sin statyl Straxt derpå hörde man en röst, mindre stark, men mera gäll och skär, utropa: Ja-så, är det ni, skönaste blondine! Det är då hit ni går och tvättar edra löskragar och halsdukar? Hva falles? ... Men svara då? Jag har ju förutsagt er att ni snart skulle blifva honom ett kärt sällskap!, Smart kommo äfven flera främmande röster och sällade sig till de öfriga med nya mer och mindre pikanta och skämtsamma anspelningar. Ingen utväg fanns för den stackars Timothe och hans väninna att undfly detta prosressiva tonfall af ironiska anmärkningar, som ;enom vår konstnärs envisa tystnad allt mer och mer tilltog och uppmuntrades. Under den första öfverraskningens känsla, lå Timoth — ty det var verkligen han — ade igenkänt Julie Monicaud jemte några af ina verkstadskamrater, hvilade han på årorna, vå så sätt, att inom en minut strömmen förde ans lätta farkost i samma linea med den anIra båten, så att relingen låg utmed sidan af lenna, för att ej förlora ett enda ljud af den rdkanonad, som riktades emot dem. Men traxt derpå grep han åter tag i årorna, med