Aftonbladet – 8 oktober 1849, sida 1

DEN UNGERSKA FRÅGAN OCH REAKTIONEN. ) Art. II. De reaktionära bladens förfalskning af den ungerska revolutionens historia. Emedlertid framgick i Wien, på allt mer och mer divergerande banor, å ena sidan den demokratiska revolutionen, som sträfvade till konseqventa reformer i styrelsens alla grenar och sökte afböja alla halfhetsmessyrer; samt i andra sidan kamarillan, som af reaktionspartiets alla nyanser bildat en kompakt kontrarevolutionsliga, och efter en i bögsta grad fyndig och välberäknad, man kunde säga infernalisk plan, med systematiskt ordnade krafter arbetade på demokratiens störtande. Den Pillersdorfska ministeren, som någon tid åtnjutit folkets förtroende, visade i början af Maj månad 1848 symptomer till aftagande inre kraft och sjelfförtroende; de täta ministerombytena vittnade om bristande homogenitet inom densamma och förebådade dess förestående upplösning. Grundlagen af den 25 April, som uti sina bestämmelser bland annat fastställde riksdagens bildande på 2:ne kamrar, med hög census till den första eller öfre kammaren, motsvarade ej folkpartiets önskningar. I en så kritisk period innebar den aftagande populariteten, och i följd deraf det minskade understödet nedifrån, en ganska betänklig omständighet för en minister, som så att säga utgått ur revolutionen, och som hade föga understöd att förvänta af bofpartiet. En mängd intriger af kamarillan kommo vid samma tid i dagen och föranledde demokraternas beslut att tillintetgöra frukterna af detta farliga kotteris smygande verksamhet, som hotade att undergräfva och störta hela Marsrevolutionens verk. Följ den bäraf var den nya revolutionen af den 15 Maj, då folket, med Aulan i spetsen, tilltvang sig löfte om en kammare samt oinskränkt valräit och valbarhet, m. m. Den Pillersdorfska ministeren begärde nu sitt entledigande, men kejsaren lät bero dervid att under samma ministers presidentskap bilda ett statsråd, dels af maskerade reaktionärer, dels liberala af ringare betydenhet. Detta var likväl blott en nödfallsåtgärd för att kaschera den plan, som blifvit uppgjord af kamarillan och som sattes i verkställighet den 17 Maj, då kejsaren plötsligt med hela sin familj, sitt hof och sina reaktionära rådgifvare, flyktade från Wien, och i största hemlighet begaf sig till Innsbruck, hvarifrån en proklamation utfärdades, uti hvilken kejsaren förklarade alla de sednast gjorda eftergilterna aftvungna, men lofvade hålla de Mars gilna löftena. Detta kejsarens steg var örsta resultatet af de intriger, som blifvit med stor talang ledda af erkehertiginnan Sofi; xkejsar Frans Josefs moder. Under denna ntriganta dams fana samlade sig, efter Wiener:evolutionen, småningom hela den i början uti partier söndrade aristokratien och den högre yråkratien. Guld, list och förställning voro le faktorer af hvilka man hoppades ett lyckigt resultat. Denna liga, som bland sig räk) Se MM 209 och 231.