Aftonbladet – 6 oktober 1849, sida 2

man tager i betraktande å ena sidan denna provins afskiljda belägenhet och mindre lätta kommunikation med fasta landet och hufvudstaden, samt att en landshöfdinge der nästan mer än i något annat län är öfverlemnad åt sitt eget omdöme, och å den andra, att denna ö ännu i landtbruk, annan industri och allt slags hushållning och förvaltning står betydligt efter flera andra orter och icke begagnat mer än en ringa del af sina naturliga hjelpkällor, så kan man ej annat än lifligt önska, att denna plats icke måtte blifva betraktad såsom en pensionsplats eller någon annan komma i fiåga än en person med bepröfvad duglighet och fullkomlig vigör att sköta sina vigtiga åligganden på ett annat sätt än under den nästföregående för öfrigt i flera afseenden aktningsvärde länsherren. — I Nerikes Allehanda läses den otroliga berättelsen, att en handlande i Örebro låtit ysätta en fattig dagakarl vid Dylta bruk, för c : skuld af 8 rdr rgs, som uppkommit genom på kredit tagna varor, samt att dennes lilla dotter, som redan förut var moderlös, och nu genom fadrens bysättning fad2rlös, måst emottagas af fattigvården. En liten insamling föreslås för det arma barnet, att kunna utlösa sin fader, om hvars uppförande och arbetsamhet mycket godt säges, men som råkat i armod, synnerligen genom det han förlorat tre hustrur, — Af den årsberättelse, som svenska läkaresällskapets sekreterare afgaf vid sällskapets allmänna sammankomst den 2 dennes, och hvarutur Posttidningen meddelat vidlyftigare utdrag, inhemtas ibland annat följande intressanta iakttagelser, rörande sjukdomsförhållandena här i hufvudstaden: Sällskapets praktiska verksamhet här i hufvudstaden har under det gångna året varit mindre anlitad, än under flera föregående år. Sjukligheten härstädes bar nemligen varit ovanligt ringa, under höstoch vintermånaderna någon, under sommarmånaderna nästan ingen. De sjukdomar, hvilka företrädesvis herrskat, hafva varit frossor och koppor, och om, såsom nägra påstå, den förra sjukdomen äfven utgår från huden, så kunde man säga att sjukdomarne under året baft en öfvyervägande benägenhet att angripa detta organ, då, utom kopporna, äfven andra exanthematiska sjukdomar, i synnerhet scarlatina, varit gängse. Koppornas ökade freqvens bar gjort revaccinationen mera efterfrågad och använd, oeh under årets lopp har en stor del, om ej största delen af hufvudstadens befolkning, blifvit revaccinerad. Den erfarenhet sällskapets medlemmar i detta ämne samlat och meddelat har visat, att revaccinationen slagit an på ungefär hälften afde personer, på hvilka den blifvit använd, att den lyckats äfven då vaccinämnet hemtats från revaccinerade, ehuru den lyckats bäst och oftast, då detta ämne tagits från en, som ej förut varit vaccinerad. En och annan af sällskapets medlemmar har sett äfven revaccinerade få koppor, ehuru dessa då varit lindriga och discreta. Hr Myrberg har med afseende på revaceinationen till sällskapets protokoll inlemnat en skrift, uti hvilken de olika resultaten af revaccinationen på olika individer, att nemligen en erhåller äkta vaecinkoppor, en annan så kallade modifierade vaccinkoppor och en tredje alldeles ingen synbar affection — förklaras på följande sätt: hos den första personen har den förutgående vaceinationen förlorat sin skyddande förmåga och han kunde således, om revaccinationsåtgärden uteblifvit, varit exponerad för riktiga smittkoppor, hos den andra fortfar vaccinens skyddskraft till en del. Ean hade, om revaccinationen icke mellankommit, kunnat få varioloider; den tredje åter är säker både för vaceinkoppor och smittkoppor, d. vy. s. den primitiva vaccinens skydskraft fortfar. Äfven följande yttrande angående medicinalgymnastikens vetenskapliga och kurativa värde: Svenska läkaresällskapet måste beklaga den förbehållsamhet, som man hittills iakttagit i afseende rå en allmänt önskad vetenskaplig redogörelse för resultaterna vid det gymnastiska centralinstitutets medicalgymnastik, och hvilken icke en gång lyckats blifva undanröjd genom en den 47 December 41844 till institutets föreståndare hr professor Branting, direkte framförd begäran, att gifva sällskapet del af de, med afseende på behandlingens resultater, vunna rönen, på det att sålunda hvarje tvifvel om rätta halten af denna, dels af somliga högt lofordade, dels af andra misstrodda kurmethod, säkrast skulle blifva urvägenröjdt. Härigenom är det ock nu för sällskapet svårt att, såsom korporation, afgifva ett definitivt och mera detaljeradt utlåtande. Enskildt hafva dock flera af sällskapets medlemmar sig bekant, att gymnastiken, begagnad efter Lings rörelsesystem, såsom kurativt medel, visat sig ganska verksam och lemnat utmärkt vackra resultater i flera chroniska lidanden; hvilket stadgat hos oss den öfvertygelsen, att denna kurmethod allt mer och mer utvecklad till den klara vetenskaplighet och praktiska reda, som medicinen numera fordrar för adopterandet af nya läror, samt utöfvad i harmoni med den medicinska vetenskapens öfriga sanningar och under läkarens speciella ledning eller åtminstone i samråd med läkaren, skall intaga en hög plats inom den allmänna sjukvården. Ty ehuru den therapeutiska tillämpningen af Lings rörelsesystem, såsom sjelfständigt medel, ej allenast visat sig högt nyttig och välgörande för svaga och för missbildning böjda subjekter, utan äfven befunnits hafva botat flera chroniska lidanden, hufvudsakligen beroende på en större blodcirkulation och felaktig nutrition, kan densamma dock ingalunda i åtskilliga fall göra den orthopediska behandlingen umbärlig, liksom den icke heller kan annat än i samdrägt med medikamentsbehandlingen ernå sin högsta betydelse. Hvad nu physiologiska tillämpningen af ifrågavarande rörelsesystem beträffar, kan sällskapet icke nog loforda dess vigt och stora betydelse för det uppvezande slägtets helsa och physiska utveckling.