Aftonbladet – 6 oktober 1849, sida 2

Men ... jag vågar ingenting utfästa... en ang flicka... Dessutom vet jag ieke om grefvinnan skall gilla det, svarade jag honom. Ack, jag visste nog, jag, att er grefvinna eke på långt när. var så god, som ni vill låta våskinal utropade han. Hon tycks vara falsk och högmodig! Flon hotade mig med en rättesång ... Om hon nu ändtligen skickade mig sin läkare för att kurera mig; det var väl det minsta hon kunde göra. Eton hade nyss förut skickat sin älskare för att döda mig. Unge man, unge manp, sade jag till honom med en något sträng förebrående ton. Antagom att jag icke vet hvad jag säger; nå väl! låt så vara. Jag prisar föga grefvinnan, i symnerhet om hon är i stånd att förbjuda Lucie... Men ni, min gode herre, som ser så human och välvillig ut, säg ni till Lucie, jag bönfaller derom, att jag outsägligt längtar efter att se henne. Tofva mig det. Jag lofvade honom allt, utan att derföre mycket tro mig förbunden att hålla det vis å vis henne, Lucie och hennes besök. För öfrigt, återtog han med en slags myndighet i rösten, har hon ännu litet fin tvätt qvar, som är min, och vi hafva våra räkningar att uppgöra.n Då jag, återkommen till grefvinnan, hade gifvit henn2 del af den framgång vår lilla roman haft, tillade jag, under ett hjertligt skratt: Det löjligaste af allt är, att han nödvändigt vill återse er och utbedja sig er förlåtelse. Han känner att er närvaro skulle magiskt medverka till hans återställelse till helsa och lugn, mer än alla konstens medicinska tillgångar. Den stackars gossen inbillar sig att ni icke kan vara nog hård att neka honom denna ynnest. Jag har till och med gått så långt att lofva vara hans förespråkare; men var lugn, ers nåd, jag åtager mig att utan vidare invänningar bringa honom till foglighet, och att till fullo fritaga er från detta nya besök., Gör er icke något besvär dermedp, svarade mig grefvinnan med en kort och bestämd ton i det hon nedböjde hufvudet, jag skall gå. (Forts. följer-)