Aftonbladet – 5 oktober 1849, sida 1

MH MMMM ÖV ER Hvad gör det! Jag skall i morgon duellera och det för hennes skull... med en af hennes tillbedjare! Jag kan blifva dödad på kuppen jag, just emedan mina små vindskupor behaga falla dem på läppen till deras rendezvous. Och jag skulle ej hämna mig på förhand, både på henne och dem, då tillf.lletså inbjudande och herrligt står mig öppet! För öfrigt är hon väl icke eller någon Lucretia?n I blinken var balustraden öfverhoppad och ett litet knapphändigt fötfäste vunnet på rännan längs utmed takåsen, icke utan lifsfara för honom; på detta äfventyrliga sätt uppnådde han fönstret, som han djerft uppslog på vid gafvel, instörtande i rummet, och befann sig med detsamma ansigte mot ansigte med en gammal matrona, förfallen, skrynkliz, mager, fårad, med krokig näsa, framstående baka; och som i detta öfverraskningstillstånd uppgaf ett rysligt uggleskrän, gömmande med det samma sitt bruna ansigte i ett svall af gråa hår. Den djerfve ynglingen stadnade lust som förstenad framför detta medusa-hufvud; denna kroknäbb, detta svall af gråa hår, hvars graciösa skuggporträtt, aftecknadt på fönstergardinen, hade så förrädiskt inledt honom i lifsfara, var insen annan än den goda gumman Dentu, hans samla granne. Då hon något hade återhemtat sig ifrån sin örskräckelse, sade hon till honom: Nå, kors bevarsg är det du min gosse ? Hvad lu skrämde mig! Men, hvar står det skrifvet utt det är tillåtet all på detta sätt komma in ill folk, så här dags, till på köpet! Sedan hon lerefter torkat ångstsvetten ur pannan, och efer bästa förmåga hopraffsat det tofsiga håret, asvepte hon siz blygsamt hel och hållen i sitt illa hvita paradsängtäcke. Men, min gode Gud! hvad har då händt, att