Aftonbladet – 5 oktober 1849, sida 1

fikation af författningen, må företagas af folket sjelf, hvarigenom ingen rätt beröfvades detsamma, utan tvertom en utsträckning deraf I medgåfves. SKRIFVELSE FRÅN G. MAZZINI TILL FRANSKA MINISTRARNE DE TOCQUEVILLE OCH FALLOUX. (Forts. från tisdagsbl.) TI. J ljugen i de försäkringar, som utgöra sjelfva grunden till edra tal. J ljugen i detaljerna; lögnaktigheten — jag rodnar deröfver å Frankrikes vägnar, som j så djupt förnedrat — har blifvit drifven så långt, att till och med befälhafvarne för edra armåeer glömt sin häfvunna heder. J hafven segrat genom lögnen och söken genom samma medel rättfärdiga er. General Oudinot ljög när han, för att narra inbyggarne och, med begagnande af vår tillgifvenhet för Frankrike, bereda sig lättare väg tili Rom, lät i Civita Vecchia franska flaggan ända till den 15 Juli svaja i förening med vår trefärgade, som han visste sig böra snart nedrifva. Han ljög oförsynt när han i en af sina proklamationer försäkrade, att största delen af romerska armeen hade fraterniserat med franska hären, i stället för att generalstaben hade med en protest begärt afsked och blott 800 man — sjelfva nu upplösta — antagit de af eder föreslagna tjenstevilkor. Han ljög fegt när han, efter att hafva skriftligen lofvat icke anfalla staden före måndagen) den 4 Juni, likväl anföll den natten mellan lördagen och söndagen. Bedragen af er och hänförd af en svaghet, som endast af hans hopp att kunna bota det onda kan ursäktas, ljög ert sändebud de Lesseps för oss, då han lugnade oss med oupphörliga löften om en snar uppgörelse och då han besvor oss att icke fästa någon vwigt vid de franska truppernas rörelser, som, enligt hans utsago, blott härledde sig från nödvändigheten att skingra soldaternas otålighet. Emedlertid begagnade era befälhafvare vår godtrogenhet till att efter beqvämlighet studera terrängen, intaga sina positioner, befästa sig och plötsligt, under en vapenhvila, intaga den strategiskt vigtiga punkten Monte-Mario. M. de Corcelles ljög när han, tvärtemot romerska municipalitetets förklaring samt de fremmande konsulernas och en hel stads intyg, försäkrade att Rom aldrig blifvit bombarderadt: bomberna föllo flera nätter ganska talrikt och gjorde mycken skada, särdeles mellan den 23 och 24 samt den 29 och 30, på Corso, på Spanska torget, vid Babbuino, på palatset Colonna, den H lige Andesoch Pellegrini-hospitalet, med ett ord öfverallt. j Ni ljuger, M. de Tocqueville, när ni, i förlitande på er majoritets okunnighet, skryter, såsom någonting i historien oerhördt, med att j hafven valt den sidan af staden, der porten San Pancrazio är, till anfallspunkt, för att, som ni säger, skona invånarne och husen. Rom har ett öppet fält vid portarne S. Paul och S. Giovanni, men just vid S. Pancrazio äro menniskor och boningar sammanträngda. Denna port valdes för att j skullen kunna med mindre fara underhålla förbindelsen mellan ert läger och Civita Vecchia och emedan j, på de andra sidorna, hade måst antaga en strid med det bakom barrikaderna dolda folket, hvilket ni fruktade. Å S. Pancrazio-sidan erbjöd Janiculum, som beherrskar Rom, ett medel att segra, icke genom strid man mot man, utan medelst bomber och kanoner. J hafven alla ljugit, M. H., från den förste af er till den siste af edra agenter, j hafven ljugit för Italien, för församlingen, för Frankrike, för Europa, när j flerfaldiga gånger, allt ifrån er brottsliga expeditions första dag, hafven slösat med löften om beskydd, broderskap och frihet, dem j uti hjertat haden fast föresatt er att bryta. IV. . Ofverens med hofven i Gaöta, Spanien och sterrike, med föresats att tillintetgöra hvarje tecken till den republikanska friheten i Rom och efter alt i edra hemliga rådplägningar hafva kommit ända derhän att tro, det den retrograda reaktionen skulle hos oss understödja edra afsigter, hafven j tiggt anslag af församlingen, och dervid — såsom man af sednare öfverläggningar finner — bedragit henne afseende på expeditionens ändamål. Dertill ) En så lydande not var uteglömd vid uppgiften i texten af armeens styrka: Nationalgardet utgjorde 13,000 man; som det var organiseradt före republikanska styrelseformens antagande, representerade det medelklassen, och den fattigaste folkklassen var utesluten från aktiv tjenst. ) Bref af den 4 Juni till general Roselli: Blott... at jag uppskjuter anfallet å platsen åtminstone titl måndagsmorgon. —— — ——-—— ir vv