hafven j bedragit den kommitte, som blel nedsati! för att höra er; soldaterna, dem j uti Tou!on intalat, att j förden dem emot Österrikarnc; invånarne i Civita Vecchia, till hvilka i idstigningen hafven utfärdat tvenne ;tioner, som upphäfde hvarandra. Sluthändelserna den 30 April hade upp: allmän harm, hafven j ånyo bedragit gen, då j skickat hr de Lesseps att la beslutet af den 7 Maj, medan j dag skrefven till general Oudinot, att skulle hålla sig, tills förstärkningar ankomtr J hafven bedragit sjelfva eder envoyå, da j gåfven honom instruktioner, som ;ndigade honom att handla i enlighet med försaralingens 2fsigt, men det oaktadt befallden honom att handla i öfverensstämmelse med hi de E:xneval, som hade rakt motsatta instruktioner: j hafven till och med bedragit oss; med ct ord, j hafven bedragit hela verlden; kansie bedragen j nu påfven sjelf, åt hvilken oj hafsen lofvat att återgifva makten utan vilkor, iwen som j nu, i förlägenheten att få Frani ses förlåtelse för det att j vanhedrat det, en gifva rollen af en konstitutionell prokencul, beroende af er politik. J hafven likväl icke kunnat uppföra er lögnbyggnad bätre, än att edra ord gifva oss en evig rätt till uppsesning och att af dem kan härledas en fullständig fördömelse af allt hvad j haft eller ännu kunnen göra, utan att på ätt rådfråga det af er förtryckta fola. Förov. det till er konstitution, 3:e artikeln, säger ciler: oFrankrike respekterar fremmande nationaliteter ... Det vänder icke sin makt mot nisot folks frihbet. — Och under tvånget al Cenna artikel, som j villen, men ännu ej vågen utstryka — ty j hafven hvarken känslan a! iygdens styrka, eller stora brottslingars kraft : viljan — bafven j framstammat ord, dem Ecropa uppfångat och som nu utgöra er tortyr. Hr Cdilon-Barrot, som den 31 Januari 4848 proklamerade hvarje italiensk stats ovilkorliga rättighet till frihet och oafhängighet), förkla rade i April 1849 för församlingens kommitt, att de: icke var regeringens mening att låta Frank:ise medverka till romerska republikens förstöring — och att det handlade ufan att dela ansvaret med de andra makternan. Något länyre fram, när kommittens referent meddelade törsamlingen dessa förklaringar, uppsteg mMministerpresidenten på talarestolen och förnyade sina bedyranden: Jag förnekar icke ett ord af bvad jag sagt inför kommitten och som blifvit församlingen medde!adt. Han tillade: Vi tåga cj till Italien för att påtvinga något slags styrelse, hvarken en republikansk eller någon annan. Vi vilja ej använda Frankrikes makt för att hindra Rom från att antaga den ena eller andra styrelseformen. Nej, vårt syftemål är blott att vara närvarande vid inträffande höndelser, för att bevaka vårt inflytande och friheten, hvilka begge kunde löpa fara. I franska expeditionskårens förklaring till prefekten i Civita-Vecchia, af den 24 April, heite det: Att Frankrike ville respektera majoritetens af romerska folket önskan och ej skulle påtvinga detta f Ik någon styrelseform, som det icke sjelf valt. Den 26 upprepade general Oudinot, att hans ändarnål icke vore att utöfva en förtryckande inflyteise, ej heller att påtvinga romarne en mot deras önskningar stridande styrelseform. Den 7 Maj förklarade konseljpresidenten för församlingen, att dessa proklamationer, utarpbetade af utrikes rinistern, uttryckte expeditionens anda i dess helhet. Vi böre icke marchera på Romp, sade kommittens referent, annat än för att beskydda det mot en utländsk intervention och mot en kontrarevolutions ytlterligheter — såsom beskyddare eller, — och han anförde det af konseljpresidenten inför kommitten använda uttryck — såsom tillkallade skiljedomare.n Församlingen vill icke, upprepade samma dag hr Odilon-Barrot, att det kontrarevolutionära inflytandet bemäktigar sig Rom, under den omedelbara påtryckningen af Österrike. Och utrikesministern tillade: Andamålet med expeditionen var att gifva en borgen åt romerska staternas befo!kning för vilkoren af en god styrelse och en god frihet, hvilka skulle phafva lidit af reaktionen eller af utländskt inflytande,. Och han förnekade att general Oudinot fått order att anfalla romerska republiken; han förnekade att generalen hade uppmanat romerska regeringen att öfvergifva sin makt. Då kom församlingens högtidliga votum: Nationalförsamlingen uppmanar regeringen att utan uppskof-vidtaga nödiga åtgärder, så att italienska expeditionen icke längre afvändes från sitt anvisade mål. Sedan dess, j Frankrikes ministrar, har er regering hvar stund, under eder innersta tankes hela slingriga gång, i instruktionerna åt ert sändebud, hvars val skulle för församlingen bevisa era frisinnade afsigter, vid alla de konferenser som edra ombud haft med oss, i de utförliga förslager som uppgjorts med hr de Lesseps och general Oudinot samt gillats af hr ) Efter alla italienska staters oinskränkta rättighet att med fullkomligt oberoende välja hvad statsform de anse mest passande, och efter Frankrikes formliga förklaring att det vill upprätthålla detta obe