Aftonbladet – 3 oktober 1849, sida 2

Götheborgsförslagets stora foreträden, i strid med detta förslags egen författare, hvilken å sin sida försvarade den sedan af mötet beslutade kammarbildningen. Man kan således med ökad anledning säga, att Götheborgs reformsällskap, långt ifrån att i denna vigtiga fråga skilja sig ifrån Allmänna Reformmötet, tvärtom genom sina ombud varit med om, att sätta reformmötets programm i stället för det af A. P. förordade., FRÅGOR OCH SVAR. Den 22 September hade tidningen Aftonposten bekostat ett dubbelnummer för att besvara några frågor, som Aftonbladet hade tagit sig friheten framställa rörande rätta sättet att komma till ett resultat i afseende på representationsreformen. Vi skulle tro att en jemförelse emellan dessa frågors innehåll och Aftonpostens svar derå kan lemna allmänheten ett lämpligt tillfälle att bilda sig ett omdöme öfver den olika tonen i Aftonpostens och Aftonbladets polemik, och sålunda äfven att döma i den för oss ingalunda likgiltiga tvisten på hvilkendera sidan befinner sig mera hofsamhet i sättet att bemöta sin motståndare; men dessutom är en sådan sammanställning icke heller likgiltig i afseende på en efterlängtad samverkan i sjelfva reformsaken. Af dessa skäl tillåte vi oss här att upprepa det hufvudsakliga af de framställda frågorna, som följer: 1) Anser icke Aftonposten, att ändamålet med en representationsreform och motivet hvarföre man önskar en förändring i den nuvarande representationen, är att dels få denna till ett mera sannt uttryck af majoritetens och det allmänna tänkesättets vilja och önskningar, dels också att gifva densamma, såsom statsmakt, en mera fast och aktningsbjudande ställning till den verkställande makten. 2) Anser Aftonposten möjligt, att en sådan representationsreform på liberal och demokratisk grund kan genomdrifvas, utan att alla de, som önska densamma, uppoffra de individuella åsigternas mindre skiljaktigheter och förena sig om ett gemensamt program, hvarmed de kunna bjuda reformens motståndare spetsen ? 3) Anser Aftonposten möjligt, att regeringens hvilande representationsförslag har någon sannolik utsigt för sig att blifva antaget vid nästa riksdag? 4) Om svaret på föregående fråga utfaller nekande: anser Aftonposten det vara ett sätt att befordra reformens sak, att kämpa för det hvilande förslaget, äfven under förutseende att det måste falla, och att emellertid göra gemensam sak med de ultrakonservativa i sättet att bemöta dem som vilja hafva ett program baseradt på de förut omnämnda liberala grunderna? Hela allmänheten, och vi skulle tro äfven Aftonposten sjelf, inser utan tvifvel huru betydande det är, för att komma till ett slut på den liberala pressens skiljaktigheter i detta ämne, att nyssnämnda frågor icke blott besvaras, uten äfven att sådant sker klart, tydligt och utan några omsvep, samt med den bona fides, som bör ega rum särdeles mellan personer, som i det hela måste anses följa samma riktning i sitt politiska sträfvande. Vi erinra oss visserligen, att Aftonposten, hvad den enaaf de ofvannämnda frågorna beträffar, redan derpå gifvit ett slags indirekt svar, nemligen att Aftonposten icke är den, som öfverger en sak eller en grundsats blott derföre, att den icke har framgång för tillfället, om saken för öfrigt är god i sig sjelf. Denna tanka, såsom moralisk regel i allmänhet, kunne vi icke annat än gilla; men sunda förnuftet säger likväl, att den icke alltid kan följas efter ordalydelsen, så snart det gäller att åstadkomma ett beslut eller en handling genom samverkan af många bemödanden. Det går då icke an, att hvar och en envist vidhåller sin särskilda tanka, och, heldre än att cedera något deraf, förkastar alla de öfrigas. Man påminner sig här det gamla fransyska ordspråket: Le mieux est Fennemi du bien och det måste väcka en besynnerlig tanka, om man ser någon eller nägra af dem, som säga sig arbeta för samma mål med majoriteten, i stället att förena sig med denna när det gäller, fastmer taga humör och öfvergifva dess sak, äfven under medvetande att den särskilda mening de förre försvara aldrig hade kunnat vinna framgång. Hvad skulle man väl säga, om en eller flera befälhafvare under ett fälttåg handlade på det viset och, blott för det de icke kunde få sina strategiska planer gällande, under sin overksamhet lemnade en del af stridsfältet blottadt för fiendens anfal? a Det är på detta sätt vi anse, att Aftonposten, måhända utan att sjelf vilja det, genom sin tvetydiga ställning -tillde liberala i representationsfrågan, på visst sätt arbetat de reaktionäre i händerna; och det är i denna mening endast, som vi vid föregående tillfällen fästat uppmärksamhet derpå, att han genom sina bittra utfall emot den demokratiska fraktionen härstädes, likasom förut emot radikalerna i Köpenhamn 0. s. v., till en viss grad faller in i samma roll som den fordna Granskarens, Allmänna Journalens och Axplockarens m. fl., hvilkas bestämmelse också egentligen var, att uppskrämma sig sjelfva och andra för radikalismen. Det har emedlertid aldrig varit vår mening att tillägga Aftonposten någon dålig intention med dess handlingssätt, tvärtom äre vi förvissade, att den handlat i bästa öfvertygelse, fastän utan att så noga besinna följderna. Det är ock till en del derföre, som vi tillåtit oss framställa de ofvannämnda frågorna, emedan deras enkla besvarande nödvändigt måste ställa hela debatten på en mera bestämd ståndpunkt. Vi anhålle nu att läsaren först täcktes granska, huruvida i förestående frågor finnes någonting opassande i tonen, något som ej står tillsammans ired humanitetens fordringar. — Huru svarar nu Aftonposten härpå? Till en början anhbålle vi att få citera följande stycke af sjelfva inledningen till svaret: om För att sätta sig ned och examinera folk, föratt göra frågor, bör man vara något annorlunda dokumenterad än detta Aftonblad, som 1 så långliga tider ådagalagt sin fullkomliga oförmåga att någonsin fästa sig vid någon opinion, fatta någon orubblig öfvertygelse, vidhålla någon sats. Ofta hafva vi framlagt Å. B:s syndaregister i den vägen, visat dess vacklande för dagen, än om franska revolutionen och dess företeelser, än om grunderna för en svensk representationsreform, än om det, än om det. Och en publicist, som blifvit beträdd med sådan tyetalan, med sådant vankelmod, med sådan principlöshet, med sådan benägenhet att höja sina anspråk eller pruta på dem, allt efter hvad Hamburger-posten för dagen medfört — den företager sig helt frankt att fram