Aftonbladet – 19 september 1849, sida 3

————— f———EERR—— (Insändt.) Då anklagelser, uti hvilka första åtgärden består i att sätta den tilltalade i fängelse, skola företrädesvis behandlas med skyndsamhet, synes den långsamhet, som faller Kongl. fångvårdsstyrelsen till last i följande sak, vara förtjent af uppmärksamhet. Vid uppgörande af 1845 års sluträkning för Korrektions-Inrättningen på Långholmen, råkade en på. kontoret anställd person, hvilken, såsom biträde för redogörelsen derstädes, kamrer I. P. Weidel, verkställde samma arbete, att af Oaktsamhet uteglömma åtskilliga influtna poster, till en del belöpande sig blott till några riksdaler, men tillsamman utgörande 780 rdr 47 sk 40 rst. Kamereraren Weidel, förlitande sig på ordentligheten hos sitt al Kongl. Fångvårdsstyrelsen aflönade biträde, hann, i följd af trägna göromål, ej nog omständligt sjelf undersöka de vidlöftiga räkenskaperne, utan underskref sluträkningen, utan att hafva förmärkt de begångna felen. Då dessa, vid revision uti Kongl. Fångvårdsstyrelsen, yppades, lät man genast, den 43 April. 4847, inmana Weideli häkte, utan att hans förklaring förut infordrades, eller underrättelse honom lemnades om anledningen till häktningsåtgärden. Då Weidel sedermera fick del af anmärkningarne, lät ban till en början, genast deponera beloppet i Banken och gjorde derefter Kongl. Fångvårdsstyrelsen uppmärksem på: att samtliga de anmärkta posterna hade redan före sluträkningens afgifvande, blifvit af honom, Weidel, ordentligt uppgifna uti de månadtligen aflemnade förslager som, undertecknade med hans namn, funnos i Kongl. Fäångvårds-styrelsens förvar: att styrelsens kammarkontor hade just från samma månads-uppgifter hemtat anmärkningarne: att alltså inkasseringorne ingalunda blivit för