Aftonbladet – 19 september 1849, sida 2

Icke derföre att vi fåsta någon utomordentlig vigt vid detta (Tidens) inflytande, hvilket med Guds makt 3Idrig mer skall blifva hvad det varit och numera cke i en så vigtig fråga som den närvarande gerna san tänkas komma att bestämma ridderskapets och adelns röst, då det gäller ståndets ära och anseende såsom en led i den fosterländska kedjan, såsom en epresentant af kosmopolitiskt vett och klokhet, icke lott inför ett mer eller mindre talrikt partis domtol, utan inför samtiden — icke derföre att vi beara en öfvervigt af detta inflytande, utan emedan vi så gerna se ridderskapet och adeln bandla ridlerligt, vilja vi, för deras räkning som äro af motsatt tanke och tillhöra ridderskapet och adeln, mot lenna uppmaning inlägga en reservation, förvissade lerom, att uppmaningen hvarken möter gillande Her efterföljd, och af ridderskapet och adelns pluraitet anses såsom obefogad och opassande mot ett tånd, som i framfarna tider så ofta visat sig vara noget af sjelftanka och icke behöfva förmyndare.n Vi önska Aftonposten lycka till en god veran af denna uppmaning; men nödgas uttrycka ett tvifvel, att den skall någonting uträtta. Emellertid är det intressant nog att jemföra len olika ton, som råder i Aftonposten, när lensamma eller dess insändare adressera sig ill det konservativa partiet, med den, som amma tidning plägar begagna emot de radiala. Hvilken hygglighet ligger icke i den här fvan anförda adressen till den bartmansdorffka riddarhusmajoriteten? Å andra sidan dermot, när det är fråga om en Petrå eller Thonander, huru varda de icke efter bästa förnåga hundfilade? Och Örebro möte sedan, vad är det enligt Aftonpostens värdering? Rådfråga blott den sednaste artikeln, om hvilen vi i går talade, och man får veta, att detta nöte, jemte bela reformrörelsen, är ett oväsen, som det förståndiga folket bör öfvergilva, för att följa sin konungs anvisning. TNA HAE Had