Aftonbladet – 12 september 1849, sida 2

icke lefva mer! ropade Magnus. Hjelp mig; gamle, hjelp mig, och jag vill furstligen belöna er, jag vill betäcka er med guld., Tror ni att den tarfvar guld som bor uti ett stenblock ? sade Druiden föraktligt. Godt, så nämn någon annan belöning då, svarade Magnus. Begär hvad ni vill och det skall ske. Men ni måste vara mig behjelplig att jag må ega den himmelska, ni måstel Och jag säger er: jag vill ickel svarade Druiden kallt. Ni är icke den som kan tvinga mig. Jo, vid Gud, det är jag! ropade ynglingen med vildhet. Jag vet rätt väl att fordom de gamle sjökonungarne, då de voro i någon nöd, uppsökte siare och sierskor, och med svärd och stridsyxa aftvingade dem deras dom, i fall de nekade att meddela den. Dessa kämpar tillhörde ett storartadt slägte, ni ett urartadt; de trodde på de gamle gudarne, ni fruktar dem endast, och derföre har deras tjenare ej något att säga eder. Ha! utropade grefven under vrede. vJag skall väl öppna din mun och komma dig att tala! Du skall ej undkomma. Det skall väl spörjas, om -du är en äkta afkomling af de gamla siarne eller endast en eländig gycklare Om din gåfva icke är någon blott villa, så bistå mig dermed, fordra din lön, och mitt svärd skall beskydda alla, som under korsets skuggs ännu vidhänga de gamla gudarne; kan du de ej, så är alltsammans endast gyckelspel och bedrägeri; jag will då uppsöka Freyas Oct Thors förborgade altaren, slå dem i bitar och omstörta stenarne vid Stennis; allt detta sväl jag så säkert som den der mystiska ädelstener lyser med sitt röda sken der uppe på vård klippan., Vilda menniska, stanna! ropade Druider och fattade ynglingens hand, som han utsträckte