Aftonbladet – 8 september 1849, sida 2

j j minstone vore dotter till den minsta laird somi: i spetsen för den mest obetydande klan ryckt i fålt när eldkorset vinkar till strids och trumpeten ljuder; om hon Vore ättlingen till den mest obetydande sachsiska franklin som bebor en aldrig så förfallen borg i någon vrå af England, så skulle jag göra mig förtrolig med tankan, men, dottern till en vasall, till en undersåte — nej aldrig! aldrig! Moder, ni skulle tala annorlunda om ni en enda gång såg den älskliga Weldar, sade Magnus i det han tog grefvinnans hand. Ar hon än icke lik qvinnorna i vår ädla stam i börd, så får hon likväl mäta sig med dem i skönhet och själens adel. Skönhet? sade grefvinnan föraktligt,i det hon drog sin magra hand ur sonens. Den kan vara såväl fursstinnans som bondedottrens arfvedel. — Själens adel, har en ung förälskad man nänsin saknat denna hos en ung flicka som har en hvit hand, en röd kind och en smärt växt? Nå väl, jarl Magnus, ni tycks just ej fordra mycket af er tillkommande gemål, men jag — jag tänker att jag ock har ett ord att säga i ert val, och vid den helige Dunstan, min skyddspatron! jag skall icke tiga. Res grefvelv Härvid höjde hon rösten och antog en högtidlig ton. Res till Norrige, till Skottland, till England, jag lemnar er bref med till våra vänner, till Rolf Haraldson, till Hebridernes store höfding, till sir Cholmondeley af Notherton, och till tjugo anI dra, sök er en gemål, och — vid det heliga blodet som blef utgjutet vid Kirkwall!— om ni kan stiga fram för mig och säga: moder, jag kr er på min ära, denna flicka är af ika så hög, ja nästan högre härkomst än vår, Iså skall jag kalla henne dotter, jag skall förödmjuka mig och nedsjunka ifrån rangen af regerande grefvinna till en frånfallen enka, jag Isom åt din fader medfört gods och guld, vaÅ i denna borg och i palat Imed mitt brevier i hand i den ensamma tillflyk saller, Jand och folk, skall upphöra att befalla set vid Kirkwall, och en draga mig tillbaka tsort som du sjelf utser åt mig. Ännu mer! Jag skall ej en gång fråga efter din utkorades namn, icke fordra att hon