Aftonbladet – 3 september 1849, sida 2

kavalleridivisionen Wallmoden. Efter några svaga försök till motstånd intogs Lugos af oss och de nästan upplösta fiendtliga hoparna förföljdes utan uppehåll i riktning åt Facset och Karansebes. Redan återtågets verkställande i tvenne divergerade linier bevisar insurgentchefernas oenighet och förvirring.n Vid fiendens raska förföljande föllo omätliga förråder af munderingsoch utrustningspersedlar, ammunition m. m., till ett värde af millioner, i våra händer. Den provisoriska regeringens finansminister, Duschek, presenterade sig sjelfmant och öfverlemnade en ansenlig skatt af oprägladt guld och silfver. Den 16 förenade sig fälttygmästaren, banen af Kroatien, baron Jellacies sydarmå, vid Ujpecs nära Temesvar med Donauarmeån. Såväl af ofvanstående officiella bulletin, som af Kossuths bref till Bem och en mängd. andra omständigheter, synes numera otvifvelaktigt, att Ungrarne opererade efter en storartad plan, att, sedan de fullkomligt lyckats afsöndra Haynaus och Paskiewitschs armeer, i trakten af Arad sammandraga alla sina krafter, för att segan angripa de hvar för sig vida underlägsna fiendtliga armeerna. Planen har misslyckats: dels derföre att ryska kejsaren, af oro och otålighet öfver fälttågets långvarighet, gifvit sina generaler befallning att följa en skyndsammare, men också högst vådlig operationsplan; dels derföre att Bem, hvars bref från Kossuth, som innehöllo anvisning på den ungerska operationsplanen, fallit i ryssarnes händer, af deras hastigt koncentrerade trupper eftersattes och nödgades att leverera en drabbning, som utföll olyckligt, hvarigenom Bems hela kår gick förlorad; dels derför att Haynau — inseende den stora fara som hotade honom och hela den österrikiska saken om den storartade Kossuthska koncentreringsplanen lyckades, så att säga lemnade allt i sin rygg till spillo för att med alla disponibla trupper kasta sig emot Dembinskis här för att kunna slå densamma före dess förening med de öfriga ungerska trupperna — lyckades vid Temeswar tillkämpa sig en afgörande hufvudbatalj; samt stutligen derföre att Nagy-Sandor, som fått Debreczins försvar och fiendens uppehållande på sin lott, efter en hårdnackad och blodig drabbning blef slagen af Rädiger, som i följd af denna seger lyckades att förfölja Görgey och försvara och oroa hans operation. Vi meddela här Görgeys skrifvelse till Klapka, Komorns kommendant, hvaruti den nyss förut med diktatorsmyndigheten beklädde generalen uppmanar fästningskommendanten att kapitulera med Ungerns starkaste fästning, om hvilken Napoleon yttrat att den var ointaglig, och som nu var försedd med en besättning af 20,000 man och ofantliga förråder af ammunition och proviant. Denna skrifvelse får ett större intresse derföre att Görgey uppgifver sina motiver till kapitulationen. DIKTATORGENERALEN ARTHUR GÖRGEY TILL GENERAL KLAPKA, KOMMENDANT FÖR UNGERSKA ARMEKÅRN I KOMORN. General! Tärningarna äro kastade. — Våra förhoppningar äro tillintetgjorda. Huset Habsburg-Lothringen har genom sina egna och Rysslands förenade krafter brutit vår makt: alla våra oerhörda ansträngningar och oräkneliga offer för vår stora nations sjelfständighet voro fruktlösa, och skulle — längre fortsatta — vara vansinne. — General! Ni skall finna mitt handlingssätt i Vilagos gåtlikt, ja otroligt. — Jag skall för eder och hela verlden lösa denna gåta. Jag är ungrare, älskar mitt fosterland öfver allting, följer derföre mitt bjertas röst och det inre behofvet att återgifva mitt arma, i dess innersta väsende skakade fädernesland den innerligt efterlängtade freden, och derigenom rädda det från fullkomlig undergång. General! Detta är anledningen till mitt steg vid Vilagos; efterverlden skall fälla domen deröfver. General! I kraft af den mig af nationen genom det afgångna parlamentet uppdragna värdighet af detta mitt olyckliga dyra fäderneslands diktator, uppfordrar jag eder att följa mitt exempel, och genom ofördröjligt uppgifvande af fästningen Komorn sluta ett krig, genom hvars längre fortfarande den ungerska nationens glans, storhet och ära för alltid skulle utplånas. General! Jag känner edra tänkesätt och eder kärlek till fäderneslandet och är derföre öfvertygad att ni skall efterkomma min befallning, emedan. ni helt säkert förstått mig. General! Gud vare med eder, och lede edra framtida steg. Grosswardein den 14 Aug. 1849. Arthur Görgey. En Wienerkorrespondens af den 27 Augusti innehåller följande om ställningen i Ungern: Oberäknadt Peterwardein är nu mera Komorn den enda vigtiga punkt, som möjligen kommer att göra ett längre motstånd. Det de sednare dagarna utbredda ryktet om Klapkas kapitulation och öfverlemnande af fästningen, har väl ännu ej bekräftat sig, likväl tyder allt derpå, att äfven Komorn snart skall öppna sina portar. Att underhandlingar varit inledda synes redan deraf, att på general Klapkas framställning ett fjorton dagars vapenstillestånd blifvit beviljadt, hvilket löper till ända den 4 September. Sannolikt söker han nu betinga sig gynsamma kapitulationsvilkor, eller inhemta rr dr TT GT