Aftonbladet – 1 september 1849, sida 3

densamma, hade prosten Strettenberg allenast till Isten Strettenberg, att Paul Ancersson vid omvitt.Isom då ännu ej varit justeradt, och hvilket hr prop ltigad eller pligtig att utgifva. -Isten Strettenberg, oaktadt flera hbemmansegare röstat 2 DA na gm. m, san8aul RR SN attvarden admitterade, och huruvida herr prosten rettenberg vid barnens undervisning börjat och utat Jäseförhören med bön. Så väl i anledning äraf som med afseende å avgifvelserna i öfrigt, anrog hr prosten Strettenberg, på derom gifven andning, att hvad beträffade det för Paul Anderssons on utgifna prestbetyg, detsamma varit af enahanda nehåll med den rätten deraf företedda afskrift; att r prosten på sin aflagda presterliga ed vidhöll sannirdigheten af de omdömen han uti samma bevis illt om Paul Andersson och bans son, hvilka omömen hr prosten Strettenberg ansåg sig af dess emetspligt vara icke blott berättigad utan jemväl sky ig att i betyget uttala; att br prosten aldrig vi it eller låtit vidtaga någon åtgärd för offentliggöande af samma bevis, hvadan Paul Andersson, som ådant sjelf verkställt, derutinnan egde sig sjelf att kylla; att hr prosten Strettenberg numera icke unde påminna sig hvilka eller huru många barn, om under sistlidet år erhållit undervisning och beeedelse till deras första nattvardsgång; samt att herr prosten Strettenberg ansåg det ligga i sakens natur, att en pastor, som rätt skötte och vårdade sitt heiga kall, alltid med bön började och slutade en embetsförrättning af sådan vigt som nattvardsungdomens undervisning, derutinnan, så väl som i allt öfrigt, hr prosten Strettenberg alltid sökt iakttaga hvad dess embetes pligt honom ålade; och ansåg hr prosten Strettenberg för öfrigt, att en så beskaffad frågas framställande ej vore Paul Andersson tillständigt. Beträffande angifvelserna i öfrigt, kunde hr prosten Strettenberg väl ej numera påminna sig förloppet vid de åtalade tillfällena, men hade hr prosten Strettenberg lika litet vid dessa tillfällen, som annars, vidtagit några sådana olagliga åtgärder, som de af Paul Andersson angifne, eller på något sätt öfverskridit gränsorna för dess embetsmannamyndighet; viljande hr prosten Strettenberg närmast före den bevisning hr prosten nu å sin sida ginge att förebringa, skriftligen å angifvelserna svara och desamma vederlägga. I anledning häraf anhöll Paul Andersson om vittnesförhör med handlanden Sten Emil Westbäck rå Grebbestöd, förre riksdagsfullmägtigen Tobias Lind i Stora Gerum, hemmansegarne Carl Fredrik Hansson i Sam, Carolus Hansson i Ljungbytorp, Olof Pettersson i Lilla Gerum, Bengt Johan Holmelin i Hoghem, August Larsson i Knäm, Johan Carolusson i Krossekärr, Hans Sifversson i Ertzeröd, Hans Andersson i Greby, Olaus Alexandersson och Alexander Gustafsson i Stora Oppen, hvarjemte hr prosten Strettenberg till vittnen åberopade klockaren Elias Lysell, förre nämndemannen Johannes Thomsson i Tegneby, hemmansegarne Olof Johansson i Tegneby, Anders Pettersson i Westerby och nämndemanpnen Johan Johansson i Hvitlycke, hvilka alla, vid upprop, voro tillstädes, och sedan bäradsrätten i anledning af vittnet Bengt Johan Holmelins, vid efterfrågadt jäf, framställda uppgift, att han vore gift med Paul Anderssons aflidne broders enka, förklarat denna omständighet icke kunna hindra Holmelin att uti förevarande sak vittne bära, samt något jäf emot vittnena i öfrigt hvarken anförts eller kunnat utrönas, tillstaddes först de af Paul Andersson åberopade vittnen, emot hvilka prosten Strettenberg dock ville sig öppen jäfsrätt förbehålla, sanningseden aflägga, och efter undfängne allvarliga varningar emot edens missbruk, hvar för sig börde, berätta: 4:0 Sten Emil Westbäck: att en söcknedag under loppet af sistlidet år, hvilken dag vittnet ej till tiden kunde närmare bestämma, då vittnet tillika med åtskilliga medlemmar af Tanums sockens fattignämnd jemte prosten Strettenberg uppehållit sig i Tanums lkyrkas sakristia, bade Paul Andersson dit inkommit loch af prosten Strettenberg begärt en handling, utan Jatt vittnet närmare uppfattat, cm hvilken bandling Ifråga varit, dervid, då Paul Andersson, bland annat, lyurat, att det vore i egenskap af ordförande i Tanums sockens fattignämnd han af prosten Strettenberg begärde samma bandling, samt att han så ofta gått förgäfves, att han väntade sig att då erhålla säg s0C för koi pr dil be mi tef go Paul Andersson svarat: skäms. I anledning af detta vittnesmål förklarade hr pronade tillfället begärt utfå ett sockenstämmoprotokoll, sten Strettenbterg således ansett sig hvarken berät9:0 Tobias Lind: av då val till elektorer för utväljande af riksdagsman så väl till 4844 års riksdag, som den sednast förflutne, af prosten Strettenberg förrättats, och d rvid vittnet, såsom hemmansegare inom församlingen jemväl närvarit, bade propå Paul Andersson, icke velat uppteckna hans namn bland de valde, förr än sådant af flere påyrkats, och hade prosten Strettenberg, hvarje gång någon gaf sin röst till Paul Andersson, gifvit sitt ogillande tillkänna derigenom, att han skakat på hufvudet; att, vid sockenstämma med Tanums församling, i slutet af Oktober eller början af November månad sistlidet år, då fråga varit om utväljande af ordförande och ledamöter un församlingens fottigstyretsesrock flere bland hemmansegarne röstat på Paul Andersson, hade prosten Strettenberg yttrat: att de icke borde välja en person, som saknade prosten Strettenbergs förtroende, enär prosten Strettenberg i sådant fall icke kunde verka något nyttigt för församlingen; och hade prosten Strettenberg ej heller vid detta tillfälle velat anteckna Paul Andersson såsom vald, förr än sådant af flera påyrkats; att då fattigstyrelsens ledamöter några dagar derefter varit samlade i sakristian, hade prosten Strettenberg synbarligen varit vredgad, enligt vittnets förmodan, deröfver, att Paul Andersson blifvit till ledamot af styrelsen utvald; att Michaelidagen, söndagen den 4 sistlidne Oktober, då, bland andra, äfven Paul AnIdersson begått den Heliga Nattvarden, hade prosten Strettenberg, sedan han uti predikningen talat om en sann omvändelse, emot slutet af densamma yttrat om sig sjelf: att hans krafter aftaga, dels til följe af en nyligen gjord öm förlust — som vittne förmodade bafva afsett prosten Strettenbergs för kor tid sedan aflidna hustru — dels ocktill följe deraf att det inom hans församlingar gåfves personer, som .Mtillställde falska rättegångar emot sin lärare och öf h verhopade honom med osannfärdiga ord uti skrifte och handlingar. Menp, hade prosten Strettenberg Junder åberopande af ett ställe i den beliga skrift tillagt, de som så göra, skola ondt hända, elle skola de få en hastig brådöd och stanna i förderf evighet; och hade vittnet, till följd af dess känne dom om ifrågavarande rättegång, ansett det proste Strettenberg med berörde yttranden afsett Paul An dersson, öfver hvilka yttranden flera församlingsboa derefter jemväl yttrat sitt stora missnöje. I anledning af detta vittnesmål förklarade hr prc sten Strettenberg, att han aldrig inblandat sig u ten församlingsboarnes elektorsval; men att han både så idasom pastor och boställsinnehafvare ansett sig berä onsjtigad att jemväl yttra sin tanka om de persone delhvilka utsågos till ett så vigtigt och maktpåligganc MER TSEKASOEERAEOIRSE IEEE