Aftonbladet – 1 september 1849, sida 3

—t tjöt nde uppgifter och beräkningar, som blifvit ramställda af högst berömliga agronomiska urister. Som han, utan att vara landtbrukare, likväl ir en man af förstånd och observationsförmåsa, torde hans anmärkningar rörande detta imne väl förtjena någon uppmärksamhet. Enedlertid öfverlemna vi den saken åt sådana äsare, som sjelfve äro intresserade deruti. Med vår alsigt är mera instämmande att se, huru andtbrukarne i distriktet Washington Hollow, ler jordens odling är drifven till sin höjd, för let närvarande lefva och förkofra sig. Husen äro byggda af trä, hvitmålade, snygga och beqvämliga, rymliga och luftiga, mycket trefliga om sommaren, men icke beräknade för den stränga vinterkölden; de äro väl tapetserade och möblerade, försedda med soffor och skänkskåp. Många af dessa landtbrukare hafva silfvermatskedar, deras hustrur och döttrar gå klädda i siden, och äro omgifna af alla beqvämligheter som tillhöra den finare lefnaden. Det är något rart, att vara dotter af en landtbrukare här, ty de göra aldrig några utsysslor, icke en gång så mycket som att mjölka korna. Det faller dem aldrig in att gå till fots, om vägen är aldrig så kort; men oftast köra de sjelfva sina eleganta åkdon. Jag har sett en Jandtbrukares döttrar sitta i skuggan af den veranda, som finnes utanför alla landthus, och antingen sy eller leka, under det fadren sjelf var sysselsatt att mjölka korna. Herr Mitchell, en landtbrukare i hvars grannskap jag bodde, skickade en dag bud till mig och lät fråga, om Jag ville bjelpa honom att skära hans hafre. Det var ett göromål, som jag mycket litet förstod mig på; men emedan machinen hade stannat i fabriken för brist på vatten och jag alltid var angelägen att lära mig något nyttigt, så begaf jag mig åstad. Jag skall noga beskrifva, huru allt tillgick. Det var redan middag då jag kom ull stället. Huset låg mycket vackert belä get, omgifvet af en trädgård; och midt utanföre porten, på gräsvallen, såg jag gubben Mit. chell liggande i skuggan af ett körsbärsträd för att hvila sig en stund efter dagens: tung; och hetta. Han låg på ryggen, med en sto;