Aftonbladet – 1 september 1849, sida 3

884555 balmhatt öfver ansigtet; balsen var bar; han hade på sig en grof bomullsskjorta, ett par byxor af bomullstyg, som voro lappade på knäna, ett par plumpa halfstöflar, som aldrig tycktes ha varit borstade eller blankade, utan strumpor, med en tobaksbuss i munnen; och denne man var likväl ägare af 120 acres land, som voro värda åtminstone 18 eller 20 dollars hvar acre. Han sade mig att han var mycket glad, att jag kom, ty han sjelf var nästan alldeles uttröttad. Jag satte mig ned i gräset bredvid honom, och åt några äpplen och körsbär, som barnen buro till oss, Jag lät honom förstå, att jag var ingen skicklig arbetare på åkern, men att jag ville göra så godt jag kunde. Vi gingo derefter in för att äta middag, men först begåfvo vi oss till köket, som var stort och mycket snyggt, med en vattenpump i ena hörnet och framför densamma en vackert målad balja, i hvilken vi tvättade våra händer. Det torde förtjena nämnas, att brunnen, hvarifrån vattnet kom, var gräfd på ungefär tjugu fots afstånd från huset, och stod i förbindelse med den vackert gjorda pumpen inuti köket medelst ett blyrör af en tums tjocklek. Jag bar sett en dylik inrättning i staden, der två eller tre hus hade hvar sin pump, som hemtade vatten från samma brunn. Vi satte oss derefter att äta i ett litet trefligt samtalsrum med måladt golf, der det stod ett så kalladt Yankee-väggur och några rottingstolar. Hustrun var ett fint och nätt fruntimmer, Två halfstora gossar och en liten flicka ökade bordsällskapet. Ett väl dukadt bord stod framför oss, med en hvit och ren duk, ehuru gjord af groft bomullstyg. Rätterna bestodo af ett stycke nykokt fläsk, en bit kallt oxkött, mycket goda champignoner, gurkor, hvetebröd, rykande varm majsvälling, och en stor pastej. Silfverskedar, samt vackra knifvar och gafflar, prydde bordet. Vatten dracks ur snygga bägare, och till slut en kopp te Allt detta behagade mig särdeles väl, mer lännu mer den artighet och uppmärksamhe! lalla visade mig. Efter måltiden begåfvo v :loss, landtbrukaren, hans begge söner, och jag Itill åkergärdet. Vi hade kommit öfverens, at!