Aftonbladet – 1 september 1849, sida 3

gra fläskbitar och annan torr mat lågo obetäckta på ett bord. De uslaste kojor hafva dock alltid höga skorstenar, som föra röken ut ur rummet. Denne man hade några acres jord, samt en ko och en häst. Han arbetade på sina grannars åkrar, men tiderna voro mycket svåra, sade han, och allt hvad han kunde förtjena, var tio dollars i månaden, utom maten: Den andra kojan jag besökte, var af ännu sämre beskaffenhet, och såg ut som den nyligen blifvit öfversmetad med gyttja, för att tilltäppa öppningarna mellan bjelkarna. Inuti rummet stodo två tältsängar, som voro åtskilda genom ett gammalt hästtäcke, som hängde midt emellan. Det var en högst usel boning, men allting der var snyggt och rent. Jag fann der två mindre barn, en ung fullväxt flicka, och ett äldre fruntimmer som tycktes vara mor åt allihop. Både modern och dottern voro snyggt klädda. Der sednare hade på sig en sidenklädning; hennes bår var med omsorg vårdadt, och baktill deladt i två flätor, som hängde en på hvardera axeln. Fadern var utgången, men fruntimmerna sade mig, att de voro från staten Vermont, och att de här hade köpt 150 acres jord, hvaraf 60 redan voro betalta med 8 dollars för acre; och de tycktes vara mycket nöjda med sin handel. Då jag återvände till Aberdeen, såg jag några karlar, af hvilka somliga sutto på ett plank, och de andra stodo lutade deremot; ett par hästar med söndriga ridsadlar betade i gräset der bredvid. Jag närmade mig till dem, och fann att de voro grannar, som hade träffats för att prata ett par timmar, och berätta nyheter för hvarandra. De tycktesalla vara landtbrukare; somliga had: jackor af bomullstyg; en af dem bar en lång hemväfd linnerock, som var full med hål, och en var alldeles utan rock; ingn enda hade halsduk, och blott några ibland dem hade ren skjorta. De fleste hade långt skägg, och deras händer voro hårda och sträfva; deras stöflar hade aldrig varit blankade, och sjelfva lädret var rått och brunaktigt. Sedan jag gjort dem ett par frågor, stannade jag en liten stund, och afbörde deras samtal, som hufvudsakligen vände sig omkring deras grannar och var af föga intresse, De