Aftonbladet – 1 september 1849, sida 3

a ST RE NAT TR lefter en annan gosse, hade prosten Strettenberg vänt Isistn, och då Johannes Paulsson ej derå lemnat svar, -lledt honom fram till bordet och derstädes ånyo I framställt samma fråga, samt då Johannes Paulsson -I Paulsson en skuffning, så att han raglat fram åt oo Sf MUGUYCRS ON JAA Sedan parter och vittnen åter inför rätten sig in-tve unnit, fortsattes, i de öfriga vittnenas frånvaro, för-!oct öret med bar 6:0 Bengt Johan Holmelin: att vid den socken-dei tämma, som sistförflutne sommar bållits för utvälande af ordförande till fattigstyrelsen, prosten Stret-de enberg, sedan några dertill löreslagit Paul Anderson, förklarat att Paul Andersson helt ock bålletva aknade prostens förtroende, samt föreslagit åtskil-)va iga andra personer; men hade, det onktadt, Paullåtr Andersson blifvit vald; att sistnämnde Michaelidag, län lå prosten Strettenberg förrättat gudstjensten i Ta-hål ums kyrka, hade han under predikningen yttrat,!lsti att hans krafter voro i aftagande, dels till följd aflläs n nyligen liden öm förlust, dels ock till följe deraflan tt åtskilliga församlingsboer satte sig upp emot bo-ny om med lögn och förtal, men hans (prosten Stret-lsor enbergs) sak var rätt och god och skulle gå se-ko rande fram, deremot de oomvände syndare skulleltin å en ända med förskräckelse. be 7:0 August Larsson: aw då vittnet jemte öfriga !va äsbarnen en söckendag under förlidet år varit sam-tig ade till läsförbör uti Tanums kyrka, hade prosten lär Strettenberg af för vittnet okänd anledning fattatda lag uti Paul Anderssons son Johannes och lyftat ho-lgr nom öfver en bänk, samt tillsagt honom att gå nedlmi på gången för att skämmas, hvilken tillsägelse gos-di sen äfven efterkommit, hvarpå prosten Strettenberg, efter en stunds förlopp, åter kallat honom upp tilllga choret, der de öfriga barnen sutto. uf 8:0 Johan Carolusson: att då villnet, jemte öf-1go riga läsbarnen och bland dem Paul And rssons sonlhe Johannes, en Tisdag under sistlidet år öfvervaritta läsförhör uti Tanums kyrka, hade prosten Stretten-bi berg till Johannes Paulsson framställt en fräga, och hc då denne derå ej kunnat lemna svar, fattat honom he i kragen och lyftat honom upp öfver tvänne bänkar, samt derefter, under tillsägelse att gå ned ochäf skämmas på gången, tilldelat honom en skuffning, lä så att han raglat fram åt golfvet, st 9:0 Hans Sifversson: att en gång vid läseförhö-la ren med nattvardsbarnen under sistförflutne året, lo hade prosten Strettenberg framställt en fråga tilllm Paul Anderssons son Johannes, och då denne ejlfö derpå afgifvit svar, fattat honom uti kragen och fört o honom fram till bordet, samt derefter, under tillsä-1a gelse att han skulle gå ned på gången för att skämmas, tilldelat honom en skuffning i ryggen, så attid gossen raglat fram åt golfvet, och varit nära att falla I ä omkull. h 40:0 Hans Andersson: av en dag vid läseförhö-s ren med sistlidne års pattvardsungdom, sedan Paulld Anderssons son, Johannes först läst, och under det!p en annan gosse hållit på attläsa, hade prosten Strettenberg vänt sig åter till Johannes Paulsson meajly frågan: hvad sades sist och då denne derå ejlemji nat svar, hade prosten Strettenberg fattat honom i kragen och lyftat honom öfver tvenne bänkar fran lf till bordet, under förnyadt upprepande af frågan, r samt, då Johannes Paulsson då ej heller lemnadts svar, tillsagt honom att gå i skamvrån, och dervidls tilldelat honom en skuffning i ryggen, så at gossen lr raglat fram åt golfvet; att då Johannes Paulsson stannat vid midten af bänkraderne i kyrkan, hadejlk prosten Strettenberg. gått ned efter honom och medl; ytterligare en skuffning förmått honom at gå nedl: till kyrkdörren, samt att prosten efter en kort stunds li förlopp tillsogt två andra gossar att gå ned efter Jobannes Paulsson samt taga honom en under hvar-l1 dera armen och leda honom upp, och sedan Johban-l: nes Paulsson sålunda blifvit till bordet uppledd, ha-li de prosten Strettenberg åter till honom framställt) samma fråga, samt då Johannes Paulsson ej heller då derå lemnat svar, tillsagt gossarne att tuta ho-. nom svaret i öronen. ; 44:0 Olaus Alexandersson: aut vid läseförhören med sistlidne års nattvardsungdom, sedan Paul Anderssons son Johannes Paulsson först läst, och dersig till Johannes Paulsson med frågan hvad sades ej heller derå lemnat svar, först tilldelat Johannes golfvet, och derefter ytterligare en skuffning under tillsägelse a.t gå ned till.skamvrån. 49:0 Alexander Gustafsson: att vid ett af läseförhören med sistiidet års nattvardsbarn, sedan Paul Anderssons son, Johannes Paulsson först läst och under det tvenne andra gossar höllo på att läsa, hade prosten Strettenberg ställt en fråga till Johannes Paulsson och denne ej svarat derpå, hade prosten Strettenberg, sedan gossen kommit fram till bordet, tillsagt honom att gå i skamvrån och dervid tilldelat honom en skuffning i ryggen. Sedan desse vittnesmål blifvit för vittnena upprepade och af dem vidhållne, anhöll hr prosten Strettenberg, att före afhörandet af de utaf honom åberopae e s r : ide vittnena få följande skriftliga anförande uti protokollet intaget: Till Tanums härads välloflige tingsrätt! Jag anbäller att i protokollet måtte blifva intaget följande Svaromål. Att en församlings pastor, om hans embete skall ltillbörligen och utan menniskofruktan skötas, har a å om icke allenast skyldigheter, utan ock rättigheter, lä.Irer ingen kunna bestrida. Härtill måste ibland annat äfven höra, att med allvar tillrättavisa dem, som inom församlingen synas vilja tillvälla sig ett sjelftaget och egenmäktigt anseende och inflytande, samt, då pastor vågar att ett sådant beteende ogilla, mot honom visa sig stormoI dige, pockande och ohöfliga, I kraft af den lagliga myndighet, pastorsembetet åtföljer och såsom behörig vårdare af rätträdighet, ordnping, skick och sparsamhet i församlingen, hvaraf han ostridigt är i bebof, har jag alltså tillåtit mig att, då det behöfts, genom varningar och förmaningar tillrättavisa och hålla inom tillbörliga skrankor dem, som anse hofsam frihet i tal och handling för ett tvång, som af egenmäktigheten måste brytas. Hos käranden, Paul Andersson i Kyrkoryk, har dock detta mitt bemödande icke fått verka förbättring, utan i stället förbittring, hvilken sinnesbeskaffenhet hos hopom 13 värr varit mägtig nog att hos honom mot mig alstra ett uppenbart hänmdoch skadebegär. Men huru skulle detta kunna komma att rätt eftertryck; ligt utbryta och vinna en önskad seger? Jo — genom oblyga a: klagelser inför domstol. En af dess: anskaffades honom lyckligtvis af hans egen son Jo: hannes, mot hvilken jag för omkring 4 !; år sedar skall i ett läsförhör med pastoratets nattvardsung; dom hafva orätt mig förbållit. Härmed skulle de dock icke vara slut, oaktadt gossen egenmäktigt ble sat Iskiljd från mig och efter önskan emottagen och ad afmitterad af ett annat pastorats lärare; nej, gömt va raf bär ej glömt, saken borde ånyo upprifvas. Mer ot som detta mitt förfarande med gossen var ett för ment brott under sjelfva embetsutöfningen, och följ . 3laktligen borde i consistorio angifvas; men målet, fö ooesereseEEREENSENEEEEOENORSESONTSESENOOOEEESSTAAENIS RES sel gra fläskbitar och annan torr mat lågo obele täckta på ett bord. De uslaste kojor hafva del dock alltid höga skorstenar, som föra röken ut etlur rummet. Denne man hade några acres jord.