Aftonbladet – 1 september 1849, sida 2

höflighet emottagen. Jag träffade honom nemligen en afton, då han var hemma och befann sig i skötet af sin familj. I England skulle, vid sådant förbållande, jag blifvit tillsagd att komma igen. Men här blef jag genast införd i samtalsrummet och fick sitta i familjkretsen. Öfversten sade straxt, att han hade ingen emploj för mig; men som jag ernade resa Jängre inåt landet, bad han mig stanna en dag hos honom och bese hans inrättningar, hvilket jag gjorde, och skall: vidare nämna derom, då jag kommer att tala om amerikanska manufakturväsendet. Det var något nytt för mig, att bli behandlad med så mycken uppmärksamhet af dem, hos hvilka jag sökte arbete. Som den ofvannämnde domaren ärnade återvända samma afton till staden, frågade han mig, om jag ville följa med honom i hans vagn; hvilket tillbud jag med glädje emottog, emedan det var alldeles mörkt. Jag vill här nämna, att några dagar derefter återvände jag till fabriken och stannade der en vecka, hvarunder jag blef af ägaren med samma gästfrihet bemött. Mellan NewOrleans och NewYork är beständig kommunikation, både medelst ångbåt och jernväg. Den tid, som åtgår för resan, är emellan 6 och 7 dagar, och kostnaden uppgår till omkring 90 dollars). De som mest begagna dessa kommunikations-medel, äro plantage-ägarne och. deras familjer, samt handlande, mestadels ungt folk, och gentilt klädda, isynnerhet frun!immerna. Stundom händer dock, att någon fattig man med en grof rock af halfylle samt en mycket dålig hatt reser denna kostsamma väg. Vid ett sådant tillfälle såg jag med tillfredsställelse att de öfriga passagerarne icke undveko honom eller bemötte honom med missaktning för den orsaken. Icke heller tycktes han sjelf visa någon förlägenhet eller skygghet, utan såg hvar och en i ansigtet, och gaf sig frimodigt i samtal med de mest elegant klädda, som alldeles icke drogo sig undan eller syntes missnöjda, utan skrat) Denna resa kan nu göras både på kortare tid och för mindre kostnad, ungefär 30 dollars.