Aftonbladet – 1 september 1849, sida 2

ippmärksamhet och en artighet, som på intet ätt var tillgjord. Hon bad mig vara som emmastadd och dröja qvar tills domaren comme hem; hvilket han gjorde några dagar lerefter. Han hade då varit frånvarande blott ett par veckor, men bans mottagande var så nnerligt, att det förtjenar omtalas. Den gamla run skyndade emot honom och var den första som omfamnade och kysste honom; döttrarna, vackra, fullväxta flickor, slingrade derofter sina armar om hans hals och smekade honom, under det de yngsta barnen klättrade opp för att komma åt honom. Det som mest förvånade mig, var emellertid, att två af husets tjenare, ett par negrer, svarta som Erebus, rusade fram till den gamla herrn, och sträckte ut sina händer, som han hjertligt skakade, under det han med ömhet frågade, huru de mådde. Jag var också nöjd med det sätt, hvarpå jag mottogs, och kunde ej underlåta att göra en jemförelse mellan hans beteende och det högmod och den liknöjdhet, hvarmed jag blifvit bemött, då jag i England sökt arbete hos våra stormäktiga fabriksherrar. Under sitt samtal med mig behandlade han mig alldeles som sin jemnlike, kallade mig herr Thomson, och sade: ja, min herre, eller: nej, min herren, alldeles som jag skulle gjort, om jag talt med en person af högt anseende. Jag satt vid samma bord som familjen. De unga flickorna spelte piano och sjöngo skottska visor. Den gamle herrn sjöng också skottska folkvisor med mycken känsla. Och allt detta, icke för att bebaga och tillfredsställa en ansedd man, som kunde betala dem med samma mynt, utan för en främling som sökte arbete, och icke en gång var modernt klädd, utan pott snygg och ren. Jag har rest omkring och arbetat i de förnämsta manufakturdistrikter i England och Skottland, men aldrig har Jag erfarit en tiondedel af den välvilja och aktning som här visades mig. Och detta var likväl icke det enda tillfälle, då sådant hände mig. En annan gång, då jag i Södra Carolina vände mig i dylikt ärende till öfverste Beaucket, som har en stor bomullsoch yllefabrik i Vaucluse, ungefär 100 mil från Charleston, blef jag af honom med samma aktning och