Aftonbladet – 31 augusti 1849, sida 3

åren; äfvensom det är kändt, att det liberala partiet, i följd af det allmänna tänkesättets på;trängande kraft, sedermera genomdrifvit betydiga förbättringar uti -tullsystemet, och bland iannat afskaffandet af de s. k. spanmålslagarne, angående tullen på införsel af utländsk spanmål, hvilken betydligt fördyrade den engelske arbetarens första lifsförnödenheter. Men i ett annat afseende deremot har den förutnämnda representationsreformen visat sig helt oeb hållet vanmäktig, i det att statsutgifterna under de sista 13 åren ifrån år 1835 blifvit på ett oerhördt sätt ökade genom oupphörligt nya anslag till armeens och flottans budget ända derhän, att utgifterna på denna titel äro 10 millioner pund högre nu än 1835, utan något egentligt hopp om återgång till ett sparsammare system. Skälet härtill synes vara, att den närvarande författningen för parlamentsvalen ännu är särdeles gynnande för ett öfvervägande antal embetsmäns inträde i parlamentet, hvilka väl gerna kunna se ett liberalt tullsystem, men deremot hafva ett direkt intresse af att staten underhåller en stor försvarsstyrka, som lemnar tillfälle till underhåll och en utmärkande plats i sambhällslifvet åt de aristokratiska familjernas yngre söner och slägtingar. Det onda vi här påpekat hafva flera af Englands patrioter redan länge insett; och så snart spanmålslagens afskaffande hade hunnit blifva genomdrifven, började de utmärktaste af Englands liberala, sådane som den gamle bepröfpade patrioten Josef Hume, en Richard Cobden, George Wilson, Bernold Osborne, Sir William Osborne, Joshua Walmsby, Bright, m. fl. att tänka på nödvändigheten att lifva allmänna tänkesättet för genomdrifvandet af en s. k. finansoch parlamentsreform, syftande på en gång till besparing i statsutgifterna och till en förbättring i vallagen och representationsordningen, enligt den plan som hr Hume framlagt, och som nyligen varit meddelad i Aftonbladet. Det var egentligen först i fjol, som denna rörelse började. Nu hör det till historien, att dessa bemödanden i början, d. v. s. under hela den förflutna hösten och vintern, samt ända intill denna sommar, bemöttes med ett förnämt förakt både från aristokratiens sida och från största delen af pressen. De flesta och mest betydande af de dagliga tidningarna bemötte reformvännerna i England nära nog med samma hån och öfversittareton, som vinterbladsmannen har visat emot reformsällskaperna härstädes och emot mötet i Örebro. De mockerade sig öfver ledarne och kallade dem tanklösa! och opraktiska visionärer, på samma sätt som Aftonposten i våras gjorde med p,radikalerne i Köpenhamno, o. s. v. Naturligtvis utgjorde detta ett stort binder för reformens framgång till en början, då pressen utöfvar ett stort inflytande på sinnesstämningen bland publiken i England; och personer som varit derstädes i början af denna sommar hafva haft tillfälle erfara, huru tonen då ännu bland en stor del af börsen och medelklassen i London tycktes vara, att hr Cobden och hans vänner hade kunnat låta blilva hela detta sednare företag, att de derigenom endast skulle förlora det anseende de förut vunnit genom spanmålslagens afskaffande, m. m. Men de utmärkte män, hvilkas namn vi nyss till en del uppräknat, bafva väl vetat hvad de gjorde och läto sig icke afskräckas af den skenbara motgången i begynnelsen. De hafval organiserat den fredliga agitationen, för att skaffa folkets meningar tillfälle att yttra sig; och under de sista 4 månaderna har icke nåson vecka förgått, utan att ett eller flera reformmöten i Englands stora städer blifvit hållna. Länge har reformpartiet blott haft en daglig lidning, som med trohet upptagit hvad vid dessa möten förefallit, nemligen Daily News. Men under tiden bar deltagarnes antal vid mötena ständigt tilltagit, och allt mera betydande personer hafva dervid uppträdt. Det intresanta faktum vi nu ville påpeka och som utvisar, huru reformsaken härizsenom vunnit äfven bland medelklassen inom få månader, är,!l utt de två mest betydande dagliga tidningarna ! Morning Chronicle och The Times, hvilka förut, ! såsom nyss nämndes, med öfvermod behandlat nela saken, såsom en bagatell, helt nyligen vörjat förändra språk och erkänna, att det finnes ett stort utrymme för förbättringar och utt det ligger en betydande verklighet i den vörelse som pigår från reformisternas sida, och hvilken innebär något belt annat och vida ullvarsammare, än chartisternas demonstratiorer förlidet år. Vi hafva trott denna lilla framställning vara f något intresse äfven för den svenska publicen, emedan den visar huru engelsmännen uti len fredliga agitationen ega ett beundransvärdt nedel att, om också icke alltid genast, likväl äkert komma till de reformer, som af allnänna tänkesättet påkallas, och att sålunda fvända de revolutionära skakningarna med deas ofta alltför kännbara följder. Det lemnar fven en annan lärdom, nemligen den, att den! nera inflytelserika delen af pressen i Eng-! and icke anser för rågon ambitionssak, att. I : rn RP me Lr OA ör rättbafveriets skull med oblidkelig enviset fasthålla vid opopulära satser, derföre att le en gång kommit att omfatta dem, utan ifva vika för den allmänna rösten när denl; unnit till en viss stadga och för öfrigt hart örnuftets talan för sig, samt sålunda i tid gif-J! er regeringen en lämplig vink om den bästa itvägen att bibehålla sin egen tillvaro och akt