Aftonbladet – 31 augusti 1849, sida 3

sätta sig, utan att först ha tvättat sina händer, och ansigtet äfven, om det var smutsigt. Efter denna måltid hvilade vi en timma. KL 6 fingo vi vår aftonvard, af ungefär samma beskaffenhet, och arbetade derefter tills det blef mörkt. Ehuru den som hyrde och dref fabriken, var en fattig karl, som sjelf arbetade strängt, rådde inom familjen samma höflighet och välvilja, som jag förut omtalat, såson en utmärkande egenskap hos Amerikanerne i allmänhet. Våra söndagar användes att drifva sysslolöst omkring; somliga begåfvo sig till allmänna mötesplatser, men de fleste sysselsatte sig med att plocka bär. Första söndagen jag var der, satt jag utanför porten, och gjorde anmärkningar för mig sjelf öfver de glada lustpartier som jag såg åka förbi på landsvägen. Mästaren, som förmodligen trodde att jag hade ledsamt, bad mig då stiga in i rummet, der hans döttrar pratade och skrattade och roade sig på hvarjehanda sätt. Då de börde att jag tyckte om musik, sjöngo de för mig Braes of Birniebouslen och Jessie of Dunblanc, så behagligt och oskuldsfullt, som de varit små barn. Detta var ett helt olika sätt att tillbringa söndagseftermiddagen, emot hvad jag lärt mig i min fars hus; men så mäktigt är exemplet, och så kraftig är inflytelsen af vackra ögon och välljudande röster, att jag fann mig särdeles tillfredsställd. Det finns i alla dessa stater ett betydligt antal små fabrikanter, somm ännu begagna handväfstolar, och som lefva ganska godt deraf. De drifva sitt yrke nästan på samma sätt som de små klädesväfvarne i Skottland, blott med den skillnaden, att de hafva längre väfvar, och få mer betaldt för siva varor. Deras vanligaste tillverkningar äro satinett och flanell. Den sistnämnda artikeln brukas i synnerhet mycket af landtfolket, till skjortor för karlarne,