Jag har lefvat och lefver med tacksam förbindelse till br professor Åkerman; i öfvertygelse att jag hufvudsakligen har att tacka behandlingen vid Ortopediska institutet för den lindring i mina plågor jag derefter njutit och njuter; detta hade man kunnat förunna mig få göra ostörd; men hvarken tvisten emellan herrar B. och S., eller skandalen och -osanningen skola taga denna öfvertygelse ifrån mig. Hos redaktionen anhåller jag slutligen, att såsom den lindrigaste tillrättavisning, den värde insändarens namn måtte varda i bladet uppgifvet, och förklarar sist detta vara det första och sista jag i denna affär yttrar. Glömska och förakt är hvad jag ovilkorligen egnar åt hvad vidare komma kan. Wisby och Ljugarnshamn den 20 Aug. 1849. Hedda Lutteman, född Pettersson. Att fru Hedda Lutteman, född Pettersson, icke allenast låtit författa och egenhändigt underskrifvit ofvanstående artikel, utan jemväl förut anmodat hr N. Lutteman att författa den i Aftonbladet JM 174 af honom insända artikel, betygar på en gång närvarande o Wilhelm Akerhjelm. 0. G. Claudelin. Tull-inspektor. Handlande. I sammanhang med förestående får jag, för min del, förklara: a) Att min i Aftonbladet JM 171 införda attest innehåller hvad jag sett och vet händt och sannt vara; b) att jag, ehuru af professor Branting i MA 4177 hedrad med benämningen magister,, aldrig sökt, således icke vunnit, hvarken filosofieeller medicinedoktors-diplom; och c) att jag alltså hvarken kan eller vill inblanda mig i herrar läkares ineller utländska forskningar och tvister; och härmed slutar jag denna affär, lemnande åt sakkunniges bedömande hvad vigt och värde den enes eller andres mening och yttrande kan äga. N. Lutteman. Som herr professor Branting i J4 477 af Aftonbladet så skarpt kriticerat mitt i JM 474 samma tidning införda beriktigande af ett citatum i hr Bs skrift i AMA? 4492 rörande förra ortopediska eleven Hedda P., nödgas, jag åter uppträda, men endast och allenast för att säga, att, churu jag icke är någon slags lärd i denna vetenskapsgren, utan heltoch hållet tillhörande de fredliga yrkena, tvilltror jag mig dock hafva så mycken omdömesförmåga, att under en femtonårig nästan daglig sammanvaro med en person, jag kunnat iakttaga, om dennes större eller mindre kroppsbräckligheter tilleller aftagit. Sådant är förhållandet med f. d. ortopediska eleven Hedda P., neml. att jag så väl före som efter hennes ortopediska kur, iakttagit, alt hon före densamma var behäftad med dagliga krämpor, men genast efter hemkomsten derifrån var betydligt återställd, synnerligen till sitt inre helsotillstånd, hvarom hvem som helst, som känner henne, kunnat bafva tillfälle öfvertyga sig, om han velat. — Under den ortopediska kuren hade jag tillfälle besöka institutet, hvarvid jag, efter min förmåga att bedöma, tyckte mig finna kurmetoden ändamålsenlig för bennes förbättring, så att min fulla öfvertygelse är, hvad än emot inrättningen må skrifvas och dömas, att kurmetoden, näst en allvårdande. försyps omsorg, varit vållande till hennes återställda helsa, hvilken erfarenhet flera af institutets elever troligen gjort. Hvad åter beträffar, att jag icke vidrört eleven Carl H., så härrör det deraf, att jag icke haft tillfälle närmare känna honom eller hans åkomma, och följaktligen icke ville anföra ett faktum, som jag icke med säkerhet kunde fasthålla. Och sluteligen, att mitt beriktigande så sent framkommit, får jag tillskrifva min okunnigbet om att en sådan skrift, hvarur hr B. hemtat sitt citatum, utkommit; möjligen har jag sett någon bokhandelsannons derom, men som hvarken läkare eller litteratör har jag icke vidare derom tagit notis, icke anande att något kunnat skrifvas så stridigt med sanna förhållandet, som nu varit fallet med eieven Hedda P. Mot hvad herr B. föröfrigt anfört i sin artikel, har jag intet att svara, utan må det stå för hr B:s pgen räkning. Wisby och Ljugarnshamn d. 49 Aug. 1849. N. Lutteman.