Aftonbladet – 30 augusti 1849, sida 3

RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. I går förevar det ryktbara målet rörande misshandling af patienten Pettersson vid Danviks hospital inför andra afdelningen af kämnersrätten. Rådman Alexandersson ledde förhöret och protokollet fördes af notarien Ekströmer. Af till målet hörande personer hade häradshöfding de Berg inställt sig såsom aktor. Öfverläkaren vid Danviken hr doktor Sonden, och källarlärlingen Ekström, systerson till aflidna Pettersson och den som för doktor Sondn anmält misstankar om misshandlingen, voro äfven tillstädes. Tilltalade Sandberg var upphemtad från häktet och drängarne Hagberg och Jansson samt pigan Fredr. Löngren på kallelse infunnit sig. Sedan ordföranden tillfrågat Sandberg om han kommit till närmare eftertanke och ville lätta sitt samvete. genom en sannfärdig uppgift om orsakerna till de märken efter våldsamheter, som vederbörande läkare upptäckt å den aflidnes kropp, eller om han ännu fortsatte sitt nekande, och Sandberg förklarat sig vidblifva hvad han förut uppgifvit, vände sig ordf. till hr Sonden, som förklarade sig icke hafva något att ändra eller tillägga i sin till poliskammaren afgifna skriftl. uppgift, hvilken upplästes och af honom erkändes. Källarlärlingen Ekström vidblef också hvad han i polisen anfört och berättat. När turen kom till Sandberg, fick denne först göra reda för sina lefnadsomständigheter, dervid det upplystes, att han tillbragt sin mesta tid såsom betjent hos åtskilliga herrskaper. Vid berättelsen om förloppet vid det tillfälle, då Pettersson infördes till dårhuset och under den tid hon der förvarats till sin död, lät Sandberg komma sig till last åtskilliga motsägelser mot hvad han i polisen uppgifvit, hvilka af ordf. genast framböllos och vid åtskilliga tillfällen tycktes inveckla Sandberg i svårigheter att deröfver förklara sig. : De anmärkta märkena till våldsamheter, som hufvudsakligen bestodo i smala strimmor på inre delen af låren och ryggen samt ett skrubbsår på axeln, hvilka af läkarena intygats hon icke kunnat tillfoga sig sjelf, ville Sandberg förmoda att hon fått af sparkningar och stötar mot de skarpa sängkanterna, men hr Sonden lemnade den märkliga upplysningen att sängkanterna icke voro skarpa, åtminstone icke på långsidan, utan afrundade, och att ärr några tum långa och smala som en penna icke kunde uppkomma af stötar mot sådana kanter, utan måste hafva blifvit Pettersson tillfogade med något smalt tillbygge. Föröfrigt visste Sandberg icke någon förklaringsgrund för de besvärande omständigheterna och beträddes äfven med oriktiga uppgifter om tiden, då han besökt Pettersson, märkt blånaderna på hennes kropp och dylikt. Drängarne Hagberg och Jansson samt pigan vidhöllo äfven att de icke hade kännedom om någon misshandling, men synnerligen Jansson var högst osäker och tyehogsen i sin berättelse. Ingendera af dem fick aflägga vittnesed och hr de Berg framställde en anmärkning att det syntes klart, det desse personer af fruktan icke vågade säga hvad de visste, och att det således torde blifva nödvändigt, att de af vederbörande själasörjare blefve undervisade om sina Pligter. Domstolen beslöt att hålla nästa sittning i detta mål inom dårhuset, dertill doktor Sonden förklarade sig kunna bereda lokal, och Sandberg återfördes till häktet. a