Aftonbladet – 30 augusti 1849, sida 3

EN MYSTIFIKATION. För någon tid sedan, uti JM 182 af Aftonbladet, infördes en insänd artikel undertecknad Hedda P. och innehållande en reklamation mot ett i AM 171 infördt betyg al N. Lutteman, hvilket åter var föranledt af skriftvexlingen mellan hr professor Branting och hr med. d:r Sätherberg, angående orthopediska institutet. Till vår förundran hafve vi nu ifrån fru Hedda Lutteman född Petterson emottagit en till redaktionen ställd skrift, jemte en annan ifrån hennes man, af hvilka det visar sig, att reklamationen i JV 182 varit falsk och understucken, hvilket redaktionen omöjligt kunde ana. Redaktionen har med anledning häraf föranstaltat att manuskriptet till den understuckna artikeln skall komma fru Lutteman tillhanda, för att sätta henne i tillfälle, att möjligen derigenom kunna få reda på den person,som kunnat hafva det oförklarliga intresset att missbruka hennes namn, och detta såsom det vill synas utan annan bevekelsegrund, än att åstadkomma en mindre fördelaktig opinion om orthopediska institutet. Emellertid meddelas här de sednast insända skrifterna: Till Redaktionen af Aftonbladet! En artikel i Aftonbladet JM 182 d. å., 9:dra sidan, 3:dje spalten, med signaturen Hedda P., tvingar mig att, ehuru högst ogerna jag uppträder för allmänheten (frivilligt har jag förut ej gjort det), nu verkligen göra det, med den förklaring, att samma artikel är mig ovetande tillkommen, rent diktad, och min födelsenamn-signatur falskeligen begagnad. Jag kan så mycket tryggare cch bestämdare försäkra allmänheten härom, som under den tid, hvilken är i fråga och då jag vistades vid Ortopediska institutet, ingen annan med samma namn fanns derstädes intagen; och jag ej rimligen kunnat först anmoda en, som då var min målsman och i faders ställe, N. Lutteman, att afgifva den i Aftonbladet JM 174 införda sanningsenliga berättelse om mitt helsotillstånd efter min hemkomst från institutet, och några dagar derefter sjelf framträda med en vederläggning deraf och insinuation, det mitt arf blifvit ändamålslöst förskingradt. Det ligger, efter min öfvertygelse, för mycken skandal i etwt sådant handlingssätt, för att kunna ens begås eller tros. Såsom det hela är falskt, så är ock uppgiften om arfvets förskingring en oriktighet, och det har aldrig angått smädaren och kan icke intressera allmänheten, om jag ärft något eller intet, eller hur det blifvit användt.