Aftonbladet – 29 augusti 1849, sida 2

(Insändt.) NÅGRA ORD OM DE DIPLOMATISKA POSTERNA I HAMBURG. Redaktionen har blifvit anmodad och trott sig icke böra vägra att meddela nedanstående drtikel, emedan den angår ett ej ovigtigt ämne, och framställningen ej heller synes sakna skäl för sig. Till Redaktionen af Aftonbladet! Såsom det är bekant, har i tidningarne ofta varit fråga om obehöfligheten af att Sverige skall underhålla på en gång en minister och en generalkonsul i staden Hamburg, äfvensom den korresponderande delen af publiken och de som hålla utländska tidningar haft sin känning af det serskilda svenska postkontorets underhållande i Hamburg, hvilket till en del skall bekosta ministerns aflöning. Man synes hafva blifvit allt mer och mer öfverens om nödvändigheten af en reform uti denna på en gång dyra och ändamålslösa stat. Denna fråga har sedan någon tid med större Hiflighet än förut börjat åter omtalas på börsen, likasom med en aning, om också icke med visshet, alt en förändring icke länge kan uteblifva. Alt ingå i närmare undersökning om anledningen, hvarföre ett sådant rykte just nu tyckes få någon fart, hör icke till ändamålet med denna framställning; men insändaren af dessa rader är en man, som halt många tillfällen att se huru det låter sig göra, att, när något godt brödstycke blir ledigt, knipa och dispanera detsamma till förmån för en eller annan favorit eller oduglighet ; och det vore önskligt att detta icke må ske, ifall en förändrad organisation af de svenska sysslorna i Hamburg kommer i fråga. För detta ändamål torde det tillåtas ins., alt genom Aftonbladet få fästa uppmärksambeten på några omständigheter, som röra ifrågavarande embetens utöfning. Den vigtigaste af dessa sysslor är utan tvifvel konsulns, till hvilken alla ankommande svenska och norska skeppare hafva att adressera sig. Det är sannt, att den omedelbara skeppsfarten med Sverige är obetydlig, i anseende dertill att de flesta från Hamburg till Sverige införskrifna varor gå öfver Töbeck ; men den norska skeppsfarten är vida mera omfattande. I alla fall är det klart, att en konsul i en af verldens största handelsstäder kan, om han hos sig förenar kunskaper om hanjdeln, med nit och skarpsinnighet, betydligt gagna det land han representerar, genom de upplysningar han kan lemna både regering och enskilda. Emellertid hörer detta allt till hvad Isom kan göras; men deraf följer icke alltid att det sker, eller kan åläggas genom några posiItiva föreskrifter. De vanliga och s.k. kuranta målen vid ett konsulat äro nemligen af den art, att de utan svårighet kunna besörjas af en privat skrifvare, som kan någorlunda snyggt föra en jurnal och har begrepp om räkenskaper så mycket, att han kan uträkna en kursskilnad eller dylikt. De juridiska frågor som kunna uppstå på stället kunna åter besvaras genom att hafva till hands en för ändamålet anlitad lagfaren, hvilket väl i alla fall lärer! ske någon gång af hvilken som helst, som är främling på stället. Ins. anhåller nu att få inför red. och allmänheten säga skälen, hvarföre han vidrört dessa omständigheter. Det blifver nemliger