Aftonbladet – 29 augusti 1849, sida 2

Article Image
häraf en följd, att en konsulsbefattning, äfven en stor handelsstad, så vigtig och inflytelserik den är om konsuln förstår att af egen drift göra den sådan, icke desto mindre kan, för de lesta fall, besörjas såsom ett arbete af enklaste beskaffenhet och igenom ett biträde, som hvarken behöfver lärdom eller snille, utan att sjelfva embetets innehafvare derigenom på nåsot sätt har felat emot sin skyldighet. I denna omständighet ligger förklaringen, att de bättre konsulsplatserne företrädesvis redan blifvit, och att döma af flera tilldragelser blifva mer och mer föremål för lystna blickar af personer med förnäma anspråk, som utan serdeles möda vilja hafva en angenäm existens. Framför många andra erbjuder i detta afseende platsen i Hamburg mycket lockande. Den centrala belägenheten, den ständiga omvexlingen af besökande från alla verldens kanter, det komfortabla uti alla föremål, hvaraf man omgifves på ett ställe, som tillegnat sig allt hvad penningen kan af natur och konst förskaffa, och det glada epikureiska, lif som der erbjuder sig, måste göra Hamburg till en af de mest lockande vistelseorter för hvar och en, som der kan äga en position af någon betydenhet. Har en sådan embetsman ledsamt, så kan han på någon tid fara till badet i Travemiände, der man äfven har tillfälle att filosofera öfver lyckans vexlingar vid ruletten. Annars kan han uti flinthårda embetsärender resa omkring uti hela Holstein, eller besöka Hannover, eller på 7 timmar förflytta sig till det parisiska Berlin, eller inom mindre än ett dygn befinna sig midt i den vackra Rhentrakten. — Med ett ord, Hamburg erbjuder så många behag och frestelser såsom boningsort, serdeles för den som dermed kan förena en fördel, att det på mången skall vattnas i munnen efter hvarje publik beställning derstädes. Behöfver det emellertid väl förklaras, M. H., att en konsulatplats i Hamburg skulle blifva ännu långt begärligare, om det lyckades dermed förena ministerplstsen? Ack, det blefve då ett riktigt seigreurie, bättre än Westerås biskopsstift, ja bättre än ett län, der landshöfdingen råkar vara så lycklig, att sekreteraren och kamreraren sköta hela sysslan. Tro icke, M. H., att detta skulle behöfva förorsaka ökade utgifter för staten. Nej, saken kan med Jlätthet så inrättas, alt den till och med gåfve utseendet af omsorg och besparing för statsverket. Ty besinna blott, att då 1:o ministerplatsen och 2:o det svenska postkontoret nu äro öfverflödiga, så finnes här alltid något att taga på, för att af dessa, jemte konsulsbeställningen, kunna skapa en ganska skön syssla. Hvart vilja vi nu komma med allt detta? Vivilja komma till den slutsatsen, att om någon förändring skall ske med de omtalade beställningarne, eller en reduktion tillvägabringas, så att de alla blifva sammanslagna under konsulsbefattningen, det då ligger i svenska handelns och det allmännas intresse att tillse, det en sådan befattning icke må komma att disponeras till förmån för någon favorit eller på något sätt blifva ett nytt annex till hofvets prebenden, eller ockuperas af förnäma relationer, utan afseende på qvalitet, såsom händelsen för ett par månader sedan var med konsulsplatsen i en sydamerikansk stat, utan endast en person med kunskaper och affärsvana, svarande emot ställets verkliga och ovanliga betydenhet, såsom den största vexeloch stapelplatsen för nordens handel och penningeomsättning, blifva ansedd värdig att bekläda sysslan. Häraf följer en önskan, att i ett sådant fall, nemligen om någon förändring ifrågakommer, tillfälle äfven må heredas för bandelssocieteterna i riket att yttra sig öfver den lämpligaste organisationen, äfvensom öfver de sökande, innan regeringen fattar sitt beslut. Visserligen torde det invändas, att här framställda bekymmer äro onödiga, då ännu ingen ledighet yppat sig; men erfarenheten visar ofta, att man i sådana ting knappt kan vara för mycket förtänksam; och häruti söker Ins. ett skäl till ursäkt för denna framställning, som, då den icke innebär klander mot någon person, ej heller bör finnas sårande., —— mm Padalbtianan han ann d fullt LET 4ante

29 augusti 1849, sida 2

Thumbnail