Aftonbladet – 25 augusti 1849, sida 3

les honom öfverallt annorstädes, det vill säga tt på skakningar rikt lif, fiender att besegra, tt folk att försvara. Paul kom till Paris nidt under Frankrikes europeiska krig och less inbördes strider, under det att det å ena idån qväste utländningen och å den andra sönlerslet sina egna inelfvor. Denne konung, som nan tio år förut hade sett älskad, hedrad, mäkig, var nu fången, föraktad, maktlös. Allt upphöjdt förnedrades, de stora namnen föllo med de höga hufvudena. Det var jemnlikhetens tidehvarf. Paul underrättade sig om Emanuel; man sade honom att han var proskriberad. Han frågade hvad som blifvit af hans mor; man svarade honom att hon var död. Då fattades han af ett oemotståndligt behof att in en gång, innan han sjelf dog, besöka de ställen, der han tolf år förut hade erfarit så jufva och så förskräckliga sinnesrörelser. Han reste till Bretagne, lemnade sin vagn i Vannes och steg till häst, likasom han hade gjort den dagen, då han första gången såg Marguerile; men det var ej mer den unge, entusiastiske sjömannen, med önskningar och förhoppningar atan gräns; det var den på allt öfvermätte mannen, emedan han hade smakat allt, honung och malört ; allt ransakat, menniskor och ting; lt erfarit, ära och glömska. Också sökte han j en familj; han kom för att besöka grafvarne. Då han kunde se slottet, vände han sina olickar mot Achards hus, och då han ej mer åg det, sökte han att vägleda sig genom skosen, men skogen tycktes liksom genom förrollning hafva försvunnit. Den hade blifvit åld såsom npationalegendom till tjugofem eller