Aftonbladet – 25 augusti 1849, sida 3

talade, påminnas om motsatsen. ANFÖRANDEN VID REFORMMÖTET I ÖREBRO. (Slut från gårdagsbl.) Herr Dahlen: Då så många förtjenstfulla talare redan yttrat sig uti denna fråga, torde det synas förmätet eller åtminstone öfverflödigt, att äfven jag vågar derutinnan uttala min åsigt. Men, då de enda föreskrifter jag erhållit af mina commitenter, bestå deruti att icke biträda dem, som möjligen kunde komma att tala för antagandet af det till grundlagsenlig behandling vid nästa riksmöte hvilande representationsförslaget, så anser jag mig böra förklara det jag så mycket heldre förenar mig med de värde talare, hvilka anse detsamma oantagligt, som denna åsigt enhälligt gjort sig gällande inom Reformsällskapet i Arvika, och till bevis hvarpå jag anhåller få åberopa mina fullmakter. Man har talat om — och herr grefve Anckarsvärd har uti ett förtjenstfullt anförande framställt fördelarne af — att såsom ett öfvergångsstadium antaga nämnde förslag, hufvudsakligen af det skäl, att den förhatliga stånds-representationen derigenom komme att upphöra, och ett betydande steg såmedelst blefve taget framåt. I likhet med många andra måste jag bekänna, det jag icke kan inse att ett framåtskridande uti sedligt och politiskt hänseende, genom antagande af förslaget, verkligen skulle komma att ega rum. Ett representations-förslag, som, under sken af skydd åt bildning och förmögenhet mäter humaniteten, patriotismen och den sanna förtjensten, efter rangrullor och riksdalrar, kan, efter min tanke, icke föra det folk, som antager detsamma, framåt, utan snarare tillbaka. Ingen önskar heldre än jag en förändring af vår nuvarande representation; men då man skall. göra sig af med något felaktigt, bör man äfven bafyva något bättre, icke sämre, i stället. I annat fall må man gerna behålla det man har så länge. Man har varnat för de alltför liberala åsigterna, och faran af att lemna en större makt uti folkets händer, samt dervid såsom ett spöke ordat om bondregemente. Jag, som för min del icke tror på spöken, fruktar minst för något missbruk af makten hos folket. Snarare torde ett sådant missbruk vara att befara hos dem, som så ifrigt varna för och arbeta emot utbildandet af en verklig folkmakt. Eller på hvad sätt äro väl svenska folkets fordringar på mera utsträckta politiska rättigheter behjertade uti det hvilande Kongl. förslaget? Jo, så att man tagit ifrån det egentliga folket, borgareoch bondestånden, en stor del af den politiska makt det nu äger, för att lägga den uti byråkratiens och penninge-aristokratiens händer. Och dermed tror man att folket, att bondeståndet bör vara belåtet? Jag tror ej att bondeståndet — detta stånd, som ensamt utgör nio tiondedelar af hela svenska folket — skall låta beröfva sig en makt, som det med så mycken värdighet till fosterlandets sanna väl sedan urminnes tider utöfvat. Men bondeståndet skall vid nästa riksmöte sjelft svara sin styrelse härpå. Jag har kallat det så utskrikna bondregementet ett spöke, och det är så. Man må icke tro att lärdomen och förtjensten skola blifva uteslutne från våra riksdagar, derföre att valen läggas i folkets händer. Det är fastmer att förmoda det den verkliga förtjensten och dugligheten just derigenom skall blifva framdragne. Den saktmodige och redlige svenske bonden sträfvar föröfrigt icke efter några platser på samhällets höjder, och allmogen i allmänhet icke att bevista riksmötena. Finnes det derföre bland dem en herreman, som gjort sig känd för fosterländska tänkesätt och förtjent af enskildt och allmänt förtroende, så lider det intet svifvel att denne, framför en bonde, skall blifva vald till representant, och såsom sådan bibehållas så länge han oegennyttigt arhetar för folkets och fäderneslandets sanna bästa. Då jag sålunda icke kan gilla det hvilande Kongl. förslaget, men vill en förändrad national-representation, så får jag förklara att jag, såsom grunder härför, bland annat, önskar samfälda val utan hänseende till stånd eller klasser, och att all valrätt måtte utöfvas med enkel röst (per capita). Herr Petr: Man har talat om kommunism, denna den sednare tidens skräck i andra länder. Huru väldig den ock må förekomma annorstädes, bör man dock här för densamma vara lugn. Åtminstone kan för visst antagas, att den icke utbreder sig i Sveriges landsbygder. Folklynnet strider ganska bestämdt deremot. Således böra icke, utur synpunkten af farhåga för kommunismen, skäl hemtas för det Kongl. förslagets antagande. I anledning af hvad här ordats om möjligheten att upprätta ett nytt representationsförslag, erinrar jag allenast, att ehuru svårt det än kan vara attöfverenskomma om grunder för vallagen, torde dock kammarbildningen, här såsom inom andra reformförsamlingar, blifva ämne för de största skiljaktigher terna. Bäst vore, efter min tanke, att i vissa hänseenden taga föredöme både från Norriges grundlag och från Danmarks af riksförsamlingen nyligen antagne statsförfattning. För en välbetänkt statskonst skulle det icke vara främmande, att äfven den Svenska statsbyggnaden, så mycket som vårt lands egna förhållanden medgifva, bildades efter den skandinaviska form, som de båda förutnämde konstitutionerna äga. Herr Slurtzenbecher: Talaren ser sig väsendtligen förekommen af en föregående talare i afseenRv NRA Ta RR ER Rn Ra sn lg ses RR RA KR NRA RR RR RR